Christmas feeling in Copenhagen

En av många fördelar med att bo i Malmö är helt klart att man är granne med Köpenhamn! Igår blev det spontan julmiddag hos goda vänner över sundet. En knapp halvtimme från det att vi sätter oss på tåget och susar över bron, är vi där. Tågen går var tjugonde minut, varje timme nattetid och tvärsöver gatan från centralstationen ligger Tivoli. Världens nästäldsta nöjespark med en fantastisk julmarknad. Visst, fake-snö, turisttätt och oändlig bling bling, men så vänligt och vackert och omöjligt att inte komma i julstämning.

Men inte bara Tivoli förmedlar julstämning i ”byen”. Hela centrum är julpyntat. På gågatan, Strøget, kan man besöka Royal Copenhagen med sin årliga tradition att låta kändisar duka sitt eget julbord. Varuhusen Illums och Magasins fina julskyltningar, H.C. Andersens Julmarknad på Axeltorv mittemot Tivoli, men också julmarknader i fristaden Christiania och i turisttäta Nyhavn. Läs mer på www.kopenhamn-guide.se/julmarknader.

Vi promenerar runt ett tag, Köpenhamn är en både cykel- och promenadvänlig storstad, blir lite sugna på en öl och hamnar på Bird, en kedja pubar – som känns som allt annat än en kedja – specialiserade på craft beer och gin. Bird är en del av Tivolis  fina Food Hall, men kan nås även från gatan. Vi fastnar ett tag över varsin IPA, medan trevlige och professionelle walesaren Rhys bakom bardisken, berättar om de många ölsorterna, bryggda av Anders Kissmeyer f d Carlsberg och Worlds Best Brewer-award winner, om hur jag väljer så lågt s k IBU som möjligt om jag vill ha min öl mindre bitter och om hur svårt det är att lära sig danska eller svenska i Skandinavien eftersom alla vill prata engelska.

Ut i natten,bl a längs myllrande, alternativa Larsbjørnsstræde med sina mysiga, välfyllda barer och restauranger, och vi är framme hos våra svenska vänner, väl rotade i den vackra danska huvudstaden. Skaldjursgryta med ris. Gott vin och långa diskussioner i en vacker våning. Tack för fin julkväll!

WEEKEND IN LONDON

Långhelg i London. Teater, IPA & Kahlo

Louise:

Går det att tröttna på London? Och finns det något bättre än att fly gråblåsiga Sverige en helg i november för ett par kultur- och festglada dagar i denna fantastiska stad?

TIPS

BOENDE: Kan varmt rekommendera att bo i kvarteren kring Earls Court i Kensington. Gott om småhotell i lagom prisklass i mysiga kvarter. Vi bodde smått/fräscht/nära till allt på Ibis Styles Kensington. Tvärsöver gatan från Earls Court T-banestation, och alla möjliga typer av restauranger och pubar i typiska Londonkvarter.

KONST&TEATER: Teater; Hoppa av T-banan i stämningsfulla men turisttäta Covent Garden – just nu i magisk julkostym – och promenera till West End, ett vimmel av teatrar med musikaler och pjäser i världsklass. Vi beställde biljetter till populära och väldigt roliga komedin ”The play that goes wrong” redan hemifrån och köade till biljettluckan för rabatterade biljetter på Leicester Square för ännu en teaterupplevelse. Konst:Bara en långpromenad från Earls Court på Cromwell Rd, ligger  fantastiska Albert and Victoria Museum och andra bra museum.

MAT&DRYCK Oj, oj. Så mycket att välja ibland och faktiskt inte så dyrt som vi mindes det. Gastropubarna har ofta god mat. Indisk mat ett måste i London. Lilla ”Tandoori Restaurant” på samma gata som vårt hotell, Hogarth Rd; enkelt, vänligt och gott. Pizzorna på ”Franco Manca” runt hörnan på Earls Ct Rd, också riktigt bra. Nära vår teater slank vi in på Café Murano Pastificio, vägg i väg med eleganta restaurang Murano. Jättegoda färska, pumpafyllda pastaknyten till helt ok pris (med tanke på adressen). Bästa matupplevelsen var ändå ”Turtlebay” i coola Brixton; västindisk  spännande mat och härlig stämning.

PUBAR Vad gäller pubar, vinner vår kvarterspub på Earls Court Rd, Courtfield för sin gästvänlighet, sin goda IPA-Punk, trevliga albanska ägaren och det internationella klientelet – alla åldrar och typer, inklusive Zlatan-look alike! Men mest minnesvärt; Ashbees, parallellgatan till vårt hotell. Polska Katarina, en dam i sina bästa år (80+), släcker ner efter 23 och blir svartklubb, serverar rödvin i murrig men karaktärsfull källarbar.

FYSISK AKTIVITET med tunnelbanan kommer man smidigt direkt på plats till de flesta ställen, men den gör också promenerandet enklare. Gå in, ta t-banan hem eller gå emellan stationerna och se andra delar av jättestaden.

SHOPPING Fina och originella butiker på Monmouth street i Camden/Covent Garden, en liten pärla. Vill man vara än mer ”turistig” är såklart Portobello Market, T-bana Liverpool street, alltid uppiggande. Missa inte vintagebutiken Goldsmith på Portobello Rd.

Harrods 5000 anställda är fördelade på 330 avdelningar och sju våningar. Varuhuset en upplevelse i sig, med eller utan shoppingambitioner. Varför inte lyxa till det med lite afternoon tea, på deras klassiska ”The Tea Room” med te, scones och sylt för 15 pund. T-bana hit; Knightsbridge.

RESAN:

Hur mycket man än uppskattar Malmös kultur- och krogvärld, lockar såklart riktigt stora städer med sitt oslagbara utbud. Kompis Inger och jag delar kultur-, mat- och vinintresset. Och så gillar vi korta, intensiva resor. Vi stack till London häromhelgen. Det blev mer musikal än teater, fler glas IPA än vin. Men massor av god mat!

På fyra dagar, torsd-sönd, upplever vi massor utan att stressa det minsta. Redan första kvällen efter god mat på gastropub, slinker vi in på puben Courtfield och har så trevligt att vi hamnar här varenda kväll därefter.

Morgonen därpå, tidigt med semestermått mätt, lyser solen uppiggande genom vita hotellgardiner – trots utlovat regn.  På med gympadojjor och härlig långpromenad till A&V museum. Frida Kahlo slutsåld, men extrabiljetter möjliga. En dryg halvtimme i snygg engelsk kö, och biljetter till samma eftermiddag i våra händer. Innan vi går, en titt på en av de fria utställningarna. Visar sig vara en underbar utställning där fem konstnärer från Mellanöstern visar, och i videos berättar, om sina verk. Hemåt, en god vedugnsbakad pizza på italienaren runt hörnet, kort siesta och sedan tillbaka till museet. Frida Kahlo fantastisk.

På kvällen var det dags för komedi. I ”The Play that goes wrong” börjar skämten redan innan pjäsen startat, i form av en scenarbetare som letar efter sin bulldog i  publiken. Ungefär där börjar man skratta. Och sedan håller det i sig i ca två timmar. 

Under lördagen blir det mer promenader, en titt inne på anrika Harrods, kö igen för att hitta rabatterade West End-biljetter; än är vårt teatersug inte stillat! Efter skrattkalaset kvällen kvällen innan är vi lite sugna på något tyngre. Men mycket är slutsålt. Det slutar istället med en maffig musikalklassiker; 42:nd Street. Fantastisk stepp och sång (men oj vilken ouppdaterad scenografi!). Härligt peppiga efteråt. Vi promenerar genom Cina Town, går lite vilse men hamnar på oväntat roliga gator. Hem och byta skor!

Till Brixton och journalistkollega Ellie som jag träffade i Israel (förra inlägget). Den västindiska restaurang hon valt ut, Turtlebay, är verkligen en hit. Hopplöst vimsig men vänlig personal, bra stämning och så spännande, smakrik mat. Inger äter Trinidadkyckling med kokosmjölk och karibiska kryddor, Ellie Jerked chicken och jag sötpotatis, ångat ris och aubergineröra. Banoffeepajen till efterrätt ska jag sent glömma!

En kort pubrunda efteråt i trendiga, hipstertäta Brixton och vi inser att åldersuppdelningen här ser ut mer som i Sverige. Tillbaka till Kensington och pubar med folk i alla åldrar. Men innan vi lämnar Brixton, får jag en titt längs den Atlantic road, den gata jag bodde på ett tag 89-89. Brixton betydligt ruffigare då, men på ett sätt charmigare. Nostalgi!

När vår favoritpub stänger är vi inte tillräckligt sömniga för att gå tillbaka till hotellet. Jag frågar Ellie vart man går när pubarna stänger, en hemlös kille som vi nyss gett ett pund lyssnar och ler stort och förklarar att han vill visa oss ett ”secret place” intill. Vi följer med och några hus bort, nerför en trappa ligger en liten bar, Ashbees, som vi sett varit välbefolkad tidigare. Vi smyger nerför en mörk trappa och hamnar på ett mysigt men lite märkligt, vardagsrumsliknande ställe. Ägaren Katarina masar sig fram till vårt bord, placerar ett krokigt finger framför munnen och väser fram att vi måste vara tysta, annars blir hon av med sina tillstånd. Hon är 84 år, polska och, ska det visa sig, full av galna historier. Det är lite som att kliva in i en film.  

ISRAEL; DESERT YOGA AND KIBBUTZ VISITS

Mellanösterns största yogafestival & kibbutzer – i Negevöknen

  Foto: Rafael Pincas

Mil efter mil genom Israels ökenmarker. Fascinerande, lite agorafobiskt men så vackert. Befolkat i minst 4000 år. Idag bor ca 8% av Israels befolkning här, många på kibbutzer eller i några av de småstäder som vuxit upp. Ca 150 000 av ökeninvånarna, utspridda över hela öknen, är seminomader och  beduiner. Vi ser deras fallfärdiga plåtskjul genom bussfönstret och läser om deras tuffa villkor, ekonomiskt och politiskt. Både seriösa, generösa program och tvångsförflyttningar i försök att urbanisera  beduinerna, har varit problematiska. De vill bevara sin livsstil. Andra projekt i öknen har varit mer lyckade. Man har bl a planterat ut imponerande 240 miljoner träd sedan år 1900. Trots vattenbrist; mindre än 50 mml regn per år, har öknen Israels skönaste klimat med torr, lagom varm luft och svala nätter. Och här finns gott om eldsjälar som vill göra livet i öknen möjligt för fler.

Jordanien och dess vackra, rödbruna bergskedja följer oss och känns helt nära. Ibland ser vi unga tjejer och killar i militärkläder långt borta i hettan, kånkandes på k-pistar nästan större än de själva. 85% av Negevöknen är militärt övningsområde. Mest ser vi sand, klippor och berg i vackra nyanser. Kameler i långa rader. Och strutsar. Vi får veta att här finns både vargar och skorpioner men stöter lyckligtvis inte på några. Inte ens när vi smiter ifrån Yogafestivalens kvällskonsert och klättrar upp på en klippa för att njuta av öknens fantastiska stjärnhimmel.

Först testar vi ökenyoga inomhus i en studio med trollbindande utsikt över Negevs månlandskap. Vår yogainstruktör är en ung finsk-israeliska, född och uppvuxen i norra Israel. Här, på besök på Mellanösterns största yogafestival Arava, träffade hon mannen i sitt liv, gifte sig och flyttade ut i öknen. Vi kör ett lugnt, fint vinyasha-pass, hela tiden med vyn bakom den stora fönsterrutan i blickfokus.

Vårt nästa yogapass hålls i solnedgången framför de imponerande Salomons pelare. 1000 personer under stjärnhimeln. Tyska yogaläraren Patricia, som driver Spirit Yogas tre populära yogastudios i Berlin, är gästlärare och håller i passet. Hennes lugna men starka röst ekar över folkmassan, ut i öknen. Efteråt när jag intervjuar henne, berättar hon att hon varit nervös. Att hon aldrig gjort något liknande: ”Vi behöver skakas om ibland. Jag behövde definitivt lämna min trygga bubbla och mina tjusiga studios i Berlin. För mig kändes detta mycket spännande. Här ute i öknen kan vi inte gömma oss, här är vi ensamma i all vår sårbarhet. Det är viktigt att ibland lämna sin ”comfort zone”.

Jag pratar också men en av festivalens grundare och projektledare, Roni Friedman. Hon berättar med stolthet hur festivalen vuxit under de nio år den funnits. Att man idag har 40 israeliska och 5 utländska yogalärare fördelade över 45 work shops och yogapass. Festivalen hålls första helgen i november, torsd-sönd och kostar mellan 4-500 euro med boende, från tält till lyx, inkluderat. Hon berättar också om komplexiteten i sitt land,  hur hon och hennes kollegor kämpar för att inkludera fler folkgrupper och hur man nu börjat med yogaklasser i t ex Ramallah på Västbanken. Roni har ett otroligt smittande leende och brinner för sitt projekt. Hon ber mig hälsa alla välkomna till nästa års festival!

Under yogafestivalen och på Kibbutzerna träffar vi många inspirerande, hängivna människor. Kibbutzföreträdarna är riktiga eldsjälar som berättar om hållbarhetsarbete, ökenodlingar, inkludering och kollektivt tänkande.

De kibbutzer vi bor på erbjuder fräsch, spartansk övernattning till billig peng; kan rekommenderas! Kibbutz Ketura har 170 medlemmar, endast två har fått lämna kibbutzen sedan dess start för 40 år sedan. Allas inkomster går till kibbutzen, alla familjer tilldelas ett hus på 80 kvadrat. En liten summa att göra vad man vill för till varje familj. Utbildning från dagis till gymnasiet för barnen, i samarbete med andra kibbutzer i området. Socialism i liten skala som verkar funka. Ungar som springer barfota i solen och på basketplanen. Gemensam tvättstuga, matbutik, festlokal och ölbryggeri. Vi får en liten ölprovning, ledd av amerikansk-israeliske Neil, som brygger sex olika typer, den mest spännande en med rökt dadelsmak.  Valfri religion eller ingen alls. Lite mindre socialistiskt; stor dadelpalmsodling och solenergipark mitt i öknen, som ger en miljon dollar per år. Kibbutzen driver också universitetsutbildning i ekologi/agrikultur för både israeler, palestinier och utländska studenter.

Nästa kväll åker vi till den lite mindre kibbutzen Lotan. Här ligger fokus på ekologi, solenergiproduktion och, såklart, dadlar. Det man tjänar, behåller man själv, annars allt annat gemensamt. Denna kibbutz är lite mysigare och mer hemtrevlig. Italiensk-israeliska Laura, lagar fantastisk mat i den gemensamma matsalen/kaféet. Det israeliska köket är överhuvudtaget spännande, såklart med inspiration från alla de länder deras invånare har sitt ursprung i. Det känns som om man plockat det bästa från många världar.

Vi besöker också jordens lägsta plats nära Döda havet, vi åker därifrån med linbana upp till historiskt intressanta Massada, på havsnivå, där alla invånare gjorde uppror mot romarna i form av kollektivt självmord. Vi vandrar, tittar på fantastiska klippformationer och rider kamel i vackra nationalparken Timna park. Och på alla platser äter vi gott. Fantastiska dadlar och pompelmos (sötare variant av grapefrukt) odlade i öknen. Bästa restaurangen heter Ursula, utifrån sett en anonym och riktigt ful vägkrog mitt i öknen. Väl inne, hemtrevligt, lite hippieinspirerat med riktigt god mat och generösa portioner.

En mycket annorlunda och lärorik resa är slut.Tack från Israel! //Louise

 

 

 

 

 

 

ISRAEL – TEL AVIV NEGEV EILAT

The Med, the Red and the Dead

Louise:

Hej! Igår kväll kom jag hem från en pressresa i Israel där jag tillsammans med drygt 20 andra journalister från olika delar av Europa utforskat framför allt södra Israel och Negev-öknen. En på många sätt annorlunda resa i ett intressant och komplext land. Här kommer det första av ett par inlägg om Israel.

Israel. Ett litet, tättbefolkat land med kuster mot tre hav; Medelhavet, Röda havet och Döda havet. Norröver, festglada, öppensinnade Tel Aviv och magiska, mer konservativa Jerusalem. Den stora Negev-öknen söderut. Längst ner, turisttäta Eilat.

Israel. Fantastisk natur, god, nyttig mat med influenser från hela världen. På ytan kanske inte överdrivet vänligt eller vidare serviceinriktat, men ett spännande och särpräglat land med många intressanta möten, om man ger det lite tid.  Och trots landets i allra högsta grad komplexa politiska läge, religösa och politiska motsättningar, både inom den dominerande judiska gruppen och mellan etniska grupper, finns här massor av vilja och visioner, om än i lite olika riktning. Bitvis är spänningarna påtagliga. Men också hoppfulla diskussioner om integration och fred återkommer under resans gång.

Säkerhetsläget skiftar. Oftast avråds turister från att besöka Israels närområde mot Gaza, medan resten av landet anses vara säkert.

MINA TIPS

RESRUTT: Flyg till fina Tel Aviv, väl värt att stanna hela semestern (både kultur, stads- och strandliv) eller stanna ett par dagar för att sedan ta buss eller hyrbil ner till Eilat. Utgå från denna, inte vackraste av platser, för att göra utflykter till undervattens-museum, ökenupplevelser, Döda havet-flyt, ökenyoga och intressanta kibbutzbesök, med möjlighet till övernattning. Alternativt flyg direkt till Eilat och utgå därifrån. Själva Eilat består mest av fult nybyggt, neonskyltar och jättehotell, men har fint undervattensobservatorium, dykning i världsklass och bra bad. Och så ligger det nära öknen!

Härligt väder mest hela vintern på de flesta platser i Israel.

TEL AVIV: Kallad ”Staden som aldrig sover”. (Utom möjligen några timmar under sabbaten… ; ) Strax under 450 000 invånare, över 3, 5 milj turister per år. Har världens största start up-center efter Silicon Valley. Invånare: 96% judar, varav många sekulära, resten muslimska och kristna arabisktalande.

Eurovisionvärd 2019, världsberömd prideparad. Mångfasetterat, modernt och öppet men också traditionellt och konservativt. Kontrasterna blev extra påtagliga när jag gick från myllrande, multikulturellt bar- och restauranghäng nattetid i Jaffa till sabbat-hissen på hotellet (inte ok med hissknappsaktivitet fred kväll-lördag vilket innebär att hissen under sabbaten stannar automatiskt på varje våning; vårt hotell hade 22. Jag bytte hiss ; ) Besök gamla stan och hamnen i Jaffa. Vackert! Historiens vingslag… Charmigt. Restauranger, barer (Yohanan Street!) trånga gränder, gatumusikanter, gallerier. Kvarteren i Florentin också bra, med bl a spännande graffiti. Vi åt en jättegod shawarma och inhemsk öl på restaurang Casbah, bilden nedan. Härlig stämning, härlig stad.

GENOM NEGEVÖKNEN: Negev, ”torr plats” på hebreiska, upptar hela 60% av Israels yta och sträcker sig från Döda havets sydöstra del, gränsar till Jordanien i öst och Egypten i öst. Bussresan från Tel Aviv längs Döda havet, ökenlandskap och Jordaniens gulbeiga och rödbruna berg nära inpå, var magisk.

Vi stannade en natt i En Boqeq, en märklig resort med curryfärgad sand och ett par enorma höga hotell mitt i öknen, och fick oss ett dopp i Döda havet. Ett hav som olyckligtvis krymper. Vattenbristen är stor i området och avsaltningen är nödvändig för befolkningen i Israel, men framför allt i fattigare Jordanien. Trots dessa oroväckande fakta var detta kanske mitt mest oförglömliga havsdopp hittills . Känslan är att man flyter ovanpå vattenytan. Vattnet är som olja, mjukt som balsam. Botten täckt av kritvita, stora saltkristaller. Att simma funkar inte; lägger man sig på mage, flyter man liksom upp och kan inte använda armar eller ben. Efteråt är man alldeles vit, huden som sammet : ) På bilderna nedan, resorten och mina guppande italienska kollegor med Jordaniens siluett i bakgrunden.

Mer om Negev i nästa inlägg;  bl a Mellanösterns största yogafestival vid Salomons pelare mitt i öknen, kibbutzer och konstnärsbyar fulla av eldsjälar. Den traditionella kamelridningen; min hette Laila. Världens största slukhål, jordens lägsta plats och lite delfiner och hajar i Eilat.

Nedan; jag och goa brittiska journalisten Allie.

Hej så länge! Shalom!

PS: När jag är på pressresa är de texter och åsikter jag förmedlar alltid helt mina egna. Bilderna mina eller journalistkollegornas.

BANGKOK

För ett tag sedan var jag i Bangkok för att skriva om mat, framför allt om grön mat. Och sällan har jag ätit bättre! Vid något tillfälle blev jag alldeles tårögd av smaksensationen!

Har man, som i mitt fall, inte varit i Bangkok på ett bra tag, är utvecklingen ganska slående. Även om klasskillnader och prostitution fortfarande sticker i ögonen, vetskapen om militärstyre skaver, är det generellt sett en mer välmående, renare och mer påhittig stad man möter. En överraskning i varje gathörn. Nya företagskedjor, barer och restauranger. Lite mer västerländskt än förr, men tack och lov, ändå så mycket det leende och mångfasetterade Bangkok man en gång föll för.

Förändringarna märks mer än till det yttre. Bangkok har exempelvis svarat på många turisters krav på mera hälsosamma aktiviteter, och den lite yngre medelklass- och överklassthailändaren vurmar också själv i allt högre grad för en mer hälsoinriktad livsstil. Först ut var gymmen. Fitnesstrenden blomstrade sida vid sida med yogan. Numera är det de grönare matpreferenserna som lite smygande börjar märkas i mångmiljonstaden. Inte längre bara frukt&grönt-heaven längs gatornas småstånd och på marknader, utan trendiga och mindre trendiga restauranger med enbart vegan-alternativ eller vegan-vegetariska menyer. Och inte bara med thai-inriktning! I Bangkok lever nästan lika många andra- och tredjegenerationen kineser som thailändare. Men även Bangkokbor med indiska rötter är många. Inte konstigt att matutbudet är så brett och spännande, vego eller inte.

Tre helt fantastiska matställen; inte bara vego: Coola Eighty Twenty (ovan) där ägaren efter tio år som krögare i Toronto tagit asian fusion-maten till sin hemstad. Innovativt, gott och lite crazy. Och väldigt snyggt. En av Bangkoks bästa och mer omskrivna restauranger ligger i eleganta köpcentret Gaysorn och heter Paste Dyrt, lite stelt men vackert. Det var här smaksensationerna gav lyckotårar!

I Thailand är det ålder mer än kön som styr uppförandekod. Som yngsta syskonet i en familj t ex – oavsett kön –  har man väldigt lite att säga till om och förväntas att passa upp och serva resten av familjen. Sakta men säkert växer jämställdheten både vad gäller ålder och kön i storstaden. Nook Kaewthavorn och Pao Pienpanich är delägare i trendiga och välbesökta veganstället Broccoli Revolution i centrala Bangkok. De ser i det närmaste förvånade ut när jag lite glatt överraskad påpekar att två unga tjejer är delägare, med en kvinnlig vd.

– Ja, vår chef är kvinna och duktig vegankock. Vi är tre delägare och två av oss är tjejer. Det är såklart bra, för då får vi bestämma och då tas det bra beslut, skrattar de medan de visar runt i sin snygga, europeiskt inredda restaurang. Jag sätter mig i solen vid fönstret, testar deras bästsäljande kolgrillade broccoli- och quinoaburgare och får en glad känsla. Saftig, generös med lite extra sting. Vid sidan av provar jag en spännande burmesisk tebladssallad och sedan en ljuvligt frisk avokado- och lemongrassallad. Följande dagar ska jag få smaka på de mest fantasifulla, smakrika vego-rätter, både på lite dyrare restauranger och på den matlagningskurs jag, lite motvilligt går (Jag är ju så bra på att äta, men ärligt talat inget vidare på att laga mat!)

Broccoli Revolution ligger, som så mycket annat spännande, längs stadens pulserande huvudgata Sukhumvit, restaurangen är helvegansk och har varit öppen i snart 2 år. Här serveras thailändskt, smakrikt, rätter från grannländerna Myanmar, Kambodja och Vietnam. Men också rätter med inspiration från Europa, Mellanöstern och Sydamerika. De flesta gäster kommer från USA och Europa, men under det senaste året har antalet thailändska och andra asiatiska besökare ökat.

– När vi startade hade de thailändska gästerna inte en aning om vad vegansk mat var. Vi har fått utbilda dem lite successivt. Och nu när vi har lite av en hälsotrend i Bangkok, kommer fler varje månad. Men fortfarande är nog 90% av våra klienter turister. Thailändarna kommer hit efter träningen och tycker här är lite coolt, förklarar Nook. Och så skrattas det igen.

Nästa morgon, en utomjordiskt skön spa-upplevelse på vackra ekologiska Divana Spa. Efter väldoftande örtte och den nästan obligatoriska färska frukten, här uppskuren i konstnärliga blomsterkonstellationer, får jag en 2-timmars (!) ekologisk massagebehandling med inslag av sjögräs och mango, champagne och heta jade-stenar. Efteråt en kurs i hur man gör naturliga, livgivande krämer.

Vad vore Thailand och Bangkok utan sina fantastiska matmarknader? Och vad vore en resa i Bangkok utan att se hela bilden av en ­– trots positiv ekonomisk utveckling – socioekonomiskt kontrastrik stad. I hjärtat av Bangkok, ligger Klong Toey, vars norra delar utgör stadens största hamnkvarter och som sedan 50-talet vuxit fram som en av Thailands största slumkvarter. Här trängs drygt 100 000 personer på förhållandevis liten yta och hit har fattiga thailändare från landsbygden och flyktingar från framför allt Burma, kommit för att hitta arbete eller helt enkelt söka skydd tillsammans med andra i samma situation.Misären är tydlig. Bland det första jag ser när jag kliver in i de mest utsatta delarna, är en familj som äter lunch i sitt hem; under en bro på flaket till ett lastbilsvrak. Det obligatoriska kungaporträttet på en skrynklig almanacka, är uppsatt mot kortsidan. Också i dessa kvalmiga, kaosartade kvarter, råder en viss ordning, en känsla av försiktig stolthet för det lilla. Familjen ler och vinkar.

I dessa slumkvarter ligger en svensk restaurang. Jo, du läste rätt! Mia Palmkvist är född här, bortadopterades som bebis.  Idag pendlar hon mellan sina  två hemstäder, Helsingborg och Bangkok, där hon och 24-åriga systerdottern Ging driver ”Mammas Kök”. Blyga Ging har lärt sig engelska, tagit ett stort kliv från problemen i slummen genom att hjälpa Mia att laga köttbullar, raggmunkar och pytt i panna till bl a svenska ambassaden och svenskar bosatta i Thailand.

Marknaden i Klong Tony,  är oerhört viktig för sluminvånarna, den är enorm, öppen hela veckan från morgon till kväll. Visserligen med fokus på fisk, men bland fiskar, grodor och insekter är det såklart ändå färg och form från frukt och grönt som dominerar. Och som på de flesta asiatiska matmarknader blir man alldeles tagen av all frukt- och grönsaksprakt. Är man fascinerad av marknader finns det många fler man inte får missa. Floating Markets är kanske de mest är visuellt starka upplevelserna.

För mig är det är ändå The Railway Market som blir den mest minnesvärda vad gäller marknader; en stor marknad i regionen Samuth Sakhon, ca 50 km med buss eller bil från Bangkok. Alldeles intill järnvägsspåret kräver man ingen hyra och här sitter de fattigaste försäljarna, till synes i lugn och ro. Skratten fortplantas i den fuktiga hettan över det smala spåret. Och så kommer det, tåget. På exakt utsatt tid. Aktiviteten är omedelbar. Alla på första tågspårsparkett, fäller ursnabbt ner eventuella parasoller eller tälttak och flyttar varorna en bit inåt. Tåget rullar långsamt men kraftfullt förbi. Tätt, tätt intill varor och människor.

Jag och nyfunna vänner avslutar vår resa med lite lyx efter marknadsbesök. Smiter in på skön yoga innan vi snofsar till oss lite lagom – inga flip flop, ryggsäckar eller kortbyxor tillåtna – och kliver in på eleganta Banyan Tree Hotel och tar de 62 våningarna upp till Vertigo Grill & Moon Bar. Tidigare har jag aldrig haft bekymmer med höjder, men här uppe kommer jag på mig själv med att ta tag i ett av de förhållandevis låga räckena. Bar- och restaurantytan är bred, men borden står nära takkanten och nedanför, runtomkring, lyser hela staden. En knallröd, dyr paraplydrink och hela Bangkok i neon för våra fötter. Magiskt.

Fakta Thailand: Invånare: 68,8 milj, Invånare Bangkok: 8,28 milj. Religion: 95% buddister, 4% muslimer, 1% övrigt. Ekonomi: Efter Indonesien är Thailand Sydostasiens starkaste ekonomi med en växande medelklass och konsumentmarknad. Landets BNP ligger högre än grannarna Vietnam, Kambodja, Myanmar och Laos sammanlagda.Statsskick: Sedan 2014 militärdiktatur. Pågående maktkamp mellan medelklass/rojalister, fattiga/demokratiförespråkare. Till vissa delar en ”mjuk” diktatur men t ex upp till 15 års fängelse om man kritiserar kungen Hyra bil med chaufför: mellan 400–700 kr/dag (tur till exempelvis gröna Samut Sakhon och The Railway Market) Hyra en guide för en dag: ca 750 kr.TIPS Vegrestauranger:Broccoli Revolution (www.broccolirevolution.com)Govinda (www.govindarestaurantbkk.com)Saras (www.sarasvegfood.com)Ickeveg med vegmöjligheter:Paste (www.pastebangkok.com ) 80/20 (FB 80/20bkk) A-Ma Veganskt. Nr 12 Pan Rd Silom. Nära hinduistiska templet.House of Joy. (houseofjoy.club) Vegetarisk vegan-friendly kombinerad restaurang, yoga- och massagestudio. Härlig stämning och god mat! Ekologiskt spa: Divana Spa. Fantastiskt! Boka via nätet. Även transport går att boka.(www.divanaspa.com )Marknader: (www.bangkokattractions.com, www.resbort.com/marknader) Bar/utsikt: Vertigo. Moon Bar

HELSINKI!

TIPS: 

Äta: Brooklyn Café, restaurang/ bar Yes Yes Yes, Grön, Demo, Ola.

Göra och se: Centrala utomhus-badhuset med bastu; Allas Sea Pool, Designmuseet och Helsingfors Domkyrka.

Spännande design, naturupplevelser, sauna och isbad: Helsingfors har mycket att erbjuda!

I vintras åkte jag (Eira) och min vän Eva till Helsingfors för att besöka vår finska kompis Anna. Det var min första gång i Finland och jag var först lite tveksam till att åka ännu mer norrut för mer kyla och snö, men det visade sig vara precis rätt val! För är det någon befolkning som vet hur man överlever och njuter av vintern, så är det finnarna. Bastun, Saunan, är en mycket viktig del av den finska kulturen och det uppskattas att det finns hela två miljoner bastu i Finland, med sina 5,3 miljoner invånare.

hemma hos Annas föräldrar: en mysig bastu i deras hus ute på landet!

Allas Sea Pool, är ett måste att testa på. Detta badhus är beläget mitt i centrum, så här är det badkläder som gäller. Här kan du bada i den uppvärmda utomhuspoolen, ta några avslappnande simlängder och blicka ut över stadskärnan och hamnen, eller för dig som vill göra det på äkta finskt vis, välj isvaken. Allt kombineras såklart med sauna mellan badvarven.

Förutom vinterbad, finns det mycket att se i den finska huvudstaden. Helsingfors beskrivs internationellt som ett föredöme vad gäller design. Exempel på kända finska märken är till exempel Ittalla och Marimekko, men dessa är bara två av många inflytelserika märken som trängs i butiksfönsterna på Helsingfors gator. Att rekommendera är även Designmuseet i designdistriktet Punavuori.

När vi strosade omkring i den vitklädda huvudstaden, var arkitekturen något jag la märke till och hur annorlunda den är från andra Skandinaviska städer jag besökt. Vi promenerade bland klassiska finska, färgglada trähus som påminner om de jag såg i underbara Mumindalen på TV som liten. Utöver dessa är staden också influerad av Jugendstilen, funktionalism, bysantisk och modern, samt post- modern stil. Alltså ingen stad som blir enformig för ögat! En viktig sevärdhet som ej får missas är Helsingfors Domkyrka. Den är helt fantastisk!

Så vad ska man äta i Helsingfors då? Vill man ta en frukost, brunch eller fika, är Brooklyn Café att rekommendera. De specialiserar sig på bagels av alla de slag. Supermysigt ställe och god mat!  Är man däremot ute efter mer typsik finsk mat. men med en modern twist är restauranger såsom Grön, Demo och Ola tre toppval. Sist men inte minst är bar och restaurang Yes Yes Yes ett populärt ställe med utsökt vegetarisk mat i tapasform och härliga drinkar!

Brooklyn Café

Avslutningsvis vill jag bara säga att oavsett vilken tid på året du besöker Helsingfors är det en härlig upplevelse som du inte kommer att ångra!

 

 

 

COPENHAGEN and around

TIPS:

RESTAURANGER: Köpenhamn är en spännande matstad. Förutom internationellt kända och dyra Noma (två Michelin* sedan 2007), finns här ett myller av intressanta matställen med varierande inriktningar och prisklasser. Här kommer några av våra och våra vänners favoriter:

Hosteria 16. Mysig, riktigt bra italienare (hosteria/pizzeria/spaghetteria) i alternativa stadsdelen Vesterbro. Kødbyen, i samma stadsdel, Köpenhamns eget Meatpacking district, får man inte missa. Många bra restauranger, exempelvis Pate Pate och Magasama Dim Sum. På sommaren sitter man med fördel utomhus i Baden-Baden-stolar i solen, dricker cava och kollar in det myllrande folklivet.  Googla också gärna ”Ramen Köpenhamn” och hitta flera bra ställen som serverar den trendiga japanska nudelsoppan med kött, grönsaker och ägg. Nära stationen Nørreport ligger Torvehallerna, kallad ”Hele byens spisekammer”, dvs hela stans skafferi. Denna moderna matmarknad/saluhall (invigdes 2011) erbjuder otaliga matalternativ, inom- eller utomhus och stämningen är alltid hög. Även bra öl- och vinutbud. Bilden ovan: Nyhavn. Vackert, pittoreskt och mycket ”hygge” (mys på danska) men också turistfälle-tätt. Lätt att bli lurad vad gäller mat, men absolut väl värt en Tuborg i solen! Tivoli. Världens nästäldsta (1843) och kanske vackraste nöjespark, med över 4 miljoner besökare per år, Danmarks största attraktion. Karuseller, mat, konserter och go stämning. Väldigt fin julmarknad. Dansk mat: testa danskarnas goa Smørrebrød, bl a på Halleners Smørrebrød (Torvehallerne) eller, lite dyrare, i Kongens Have på vackra restaurang Orangeriet.

KONST/NATUR: Louisiana Museum of Modern Art. Öresundståg varje halvtimme. Hoppa av i Humlebæk efter en lite dryg timmes resa. 10 min promenad och du är framme vid vackra, spännande Louisiana.

EN DAGSUTFLYKT TILL KÖPENHAMN OCH LOUISIANA

En positiv sida av att bo i Malmö är helt klart närheten till den danska huvudstaden Köpenhamn. Bil eller, helst, tåg över Öresundbron och man är framme i Nordens kanske mest innovativa, påhittiga och cykel-/promenadvänliga storstad på en halvtimme. Bor man längre ifrån, Öresundstågen går från Göteborg, Kalmar och Karlskrona i norr till Malmö, Köpenhamn och pittoreska Helsingör i söder. Annars smidigt flyga med Norwegian eller Easyjet.

Vi tog ett lagom tidigt morgontåg från Malmö, men hoppade inte av som vi brukar, på Köpenhamns centralstation Hovedbanegård. Istället fortsatte vi i ytterligare en dryg halvtimme och klev av i lilla Humlebæk. En kort promenad härifrån ligger, enligt många, en av Europas finaste konstmuseum, Louisiana.

Louisiana erbjuder inte bara spännande nya utställningar och högklassig permanent konst utan ligger också på en helt ljuvlig plats vid havet. Uteserveringen har utsikt över en liten strand, där familjer badar medan museibesökarna pausar ovanför med ett glas vin och smørrebrød i solen. Museets trädgård är vacker och här vilar en välkomnande frid, en plats att ladda energi och bara vara på, efter att man förundrats över vacker såväl som märklig konst. För dagen kollade vi in tyska konstnärinnan Gabrielle Münters färgstarka oljor och stannade som vanligt lite extra vid schweizaren Giacomettis långbenta skulpturer.

Efteråt, tillbaka till storstaden, promenerar vi från Hovedbanegården genom Væsterbros omväxlande hippa, trendiga matställen och slitna, ruffiga miljöer. I Ködbyen är det som vanligt full aktivitet. Köpenhamnare, Malmöbor och andra turister trängs och trivs i det f d slakthusområdets lite råa, industriella miljö, med det  stora utbudet av barer, restauranger och mingel. Vi har tur och hittar vars en stol i den sista sensommarsolen och njuter av ett glas kallt cava innan det är dags för middagsmad på någon av de lockande matställen runt oss. Det blev en väldigt bra spontanutflykt, en av sensommarens sista dagar.

.

GREKLAND

GREKLANDS FASTLAND – ERMIONI

TIPS: Se längst ner i inlägget.

Vi är många Skandinaver som tillbringat otaliga soliga, turkosblå semestrar på grekiska öar. Eller som minns fantastiska tågluffar med de grekiska öarna som favoritdestinationer. Men hur ofta kollade vi in fastlandet? Förutom en mysig helg i Atén 2014, när Malmö FF mötte Olympiakos i Championsleague, kände jag egentligen till väldigt lite om detta vackra, vänliga land, från inlandssidan.

Jag och min väninna och kollega, fotograf Helene Toresdotter, tog flyget till Aten, hyrde bil och körde till Ermioni – med uppdrag att dokumentera denna vackra del av Grekland i text och bild till ett månadsmagasin.

Mysiga, myllrande och vänliga Aten. Inte lätt för oss att glömma var vi är; utsikt över Akropolis både från en av stans alla takbarer tidig natt och från frukostterassen på pyttelilla hotellet morgonen därpå.

Vi rullar upp och ner över regionen Peloponnesos mjukt rundade, gröna berg. Efter ett par timmar är vi framme i Ermioni. En liten hamnstad omgärdad av havet från tre håll. Strategiskt belägen om man vill kika närmare på utflyktsmål, vackra badplatser och pittoreska öar i närområdet. Hit kommer båtgäster från hela världen under högsäsong, men generellt träffar man mest på inhemska turister i Ermioni. En vänlig liten ort. Inte lika vitkalkad och vackert tillrättalagd som öarna ikring, men levande, charmig och genuin.

Alla som följde Mästarnas mästares jubileumssäsong på TV i våras, kunde knappast undgå kamerasvepningarna över storslagna vyer med gröna, mäktiga berg, djupa raviner, kloster insprängda i bergsväggar (översta bilden; Äggklostret Avros) och det ständigt glittrande, grönblå havet. Det är just i dessa trakter vi befinner oss! Från vår värdinna Tintins fantastiska terrass, får vi utpekat några av mästarnas tävlingsplatser på andra sidan vattnet. (Tintin Blackwell, olivoljeproducent. Adoptera ett träd och få olja på www.manakigold.com)

Lilla Ermioni visar sig bli en kulinarisk upplevelse; bara 2400 fasta invånare men varannan byggnad tycks inhysa en välbesökt restaurang. Restaurang Kaboz ägare, Adonis, vill prata och absolut bjuda på ett glas vitt i solen. Vi slår oss ner alldeles vid utkanten av serveringen, ovanför branta klippor och hav, dricker välkylt vin och doppar lantbröd i rosa, rivig taramasalata med härlig sälta, gjord på torkad och saltad fiskrom, potatis, citronsaft och olivolja. Efteråt en tur till fots runt udden genom vackra pinjeskogen Bisti, letar oss in i byn igen, upp för branta, smala stigar.

Framåt solnedgången tar Tintin oss till en av sina favoritrestauranger, Tzieris känd för sin kolgrillade kyckling i citron. Såsen med nypressad citronsaft, senap och rikligt med olivolja, slinker behagligt ner tillsammans med möra, saftiga kycklingbitar. Till kycklingen en god melizanosalata, aubergineröra. Vinet, lite strävt och mindre elegant, passar väl på en grekisk taverna, vid havet i solnedgången. Vinden är ljum även när solen gått ner, och vi sitter kvar länge.

Vi beslutar oss för en dagsutflykt till den Saroniska ö-världen utanför Ermionis kust. Närmast Ermioni och populärast bland turisterna, är Hydra.  I Hydras hamn är bilden en annan än på fastlandet. Pittoreskt, turisttätt och välputsat. Souveniraffärerna ligger tätt. Designerbutikerna likaså. I kvarteren helt nära hamnen känns perfektionismen nästan påträngande; glänsande gatstenar och perfekt nymålade snickerier. Nära på folktomt och nästan lite själlöst.  Men så går vi uppför, öster om hamnen hamnar vi på vackra Ydroneta med fantastisk utsikt över havet, en liten restaurang i olika nivåer och badplats i form av betongplatta bland klipporna. Här stannar vi i solen, badar, dricker god drink, äter yoghurt med grekisk honung och pinjenötter och lyssnar till lugna loungetoner. En promenad till, än längre österut, och atmosfären är mer genuin och charmig.

På Hydra finns ingen biltrafik. Man tar sig fram till fots, på mulåsnor eller hästar. Överallt i solen ligger lata katter och njuter.  En perfekt dagsutflykt. Och vi börjar förstå Leonard Cohen och Göran Tunström som köpte hus här på 60-talet.

Tillbaka i Ermioni. Vi vaknar av att solen letar sig in mellan de tunna linnegardinerna. Tintin har pressat apelsinjuice, rostat grekiskt lantbröd och dukat på terrassen. Morgonyoga. Utsikten är om möjligt än mer imponerande idag; en vy inramad av cerise bougainvillea, ut över helt stilla, spegelblankt vatten. Dags för utflykt, vi packar in vatten och apelsiner i Tintins coola bil; en skakig gammal grekiskproducerad så kallad Pony med jeepkänsla, och susar ner från höjderna. Vårt första mål är Didyma Caves, två enorma hål i bergen, kring vars ursprung forskarna tvistar. Nerför en smal, brant trappa och känslan av att kliva ut på en annan planet. Den brunröda bergsväggen omgärdar ett enormt slukhål, nästan helt igenvuxet av djungelliknande växtlighet. En liten kyrka, insprängd i berget och ett kapell tillägnad St Göran och draken. Plötsligt är vi ute igen, på platt, dammig mark bland urgamla, knotiga olivträd.

Två av Tintins  goda vänner i Ermioni är Vangelis och Andreas. Vangelis är agronom, testar och tappar Tintins och sin egen fina olivolja på flaska.  Just nu gör han olja av oliver från flera tusen år gamla träd. Om oljan kommer att bli godare än vanligt, vet han inte än, men han gillar tanken på att utvinna olja från samma träd som Sokrates kunde gjort. Vi får en rundtur bland imponerande mångtusenåriga olivträd, lär oss att gröna oliver bara är omogna svarta på samma träd och att ett stort träd producerar omkring sex liter olja. På kvällen strosar vi igenom fina Ermioni och avslutar kvällen med ett nattdopp.

Efter ännu en härlig dag, bl a med besök hos honungstillverkare i bergen och grillad fisk hos Adonis, är det dags att packa väskorna. Väl iväg mot Aten, hinner vi in om en av de sevärdheter vi sett fram emot och som vi faktiskt fick nys om via just Mästarnas mästare; äggklostret. (första bilden i inlägget) Efter vad som verkar vara en evighet på steniga, smala vägar brant uppför, utan ett enda möte, börjar vi ifrågasätta om vi kommit rätt. När vi till slut är framme är det vi ser all möda värd. Utsikten är storslagen. Vid sidan av en djup, frodig ravin med grålila siluetter av än fler berg i bakgrunden, ståtar en sandfärgad klosterbyggnad i sten, i ett med den rödbeiga berggrunden. Vi stannar till och blir stående i förundran. Lite förvånade över det grekiska fastlandets mångfald. Det har varit en mycket givande resa.

TIPS:

SPRÅK: Väldigt bra engelska överlag, även på landsbygden.

RESA HIT: Lättast är att flyga till Aten och sedan hyra bil. Gott om billiga direktflyg från Arlanda och Kastrup. Drygt två timmars vacker bilresa till Ermioni. Även möjligt ta färja från Pireus direkt till Ermioni. www. hellenicseaways.gr  eller buss www.ktelargolidas.gr

SE & GÖRA; Fysiska aktiviteter: Vilka hälsopromenader! Syreboost i Bistiskogen, konditionsstärkande uppför höjderna och till kyrkan över bukten i norra hamnen. Hantverk, kläder och mat: Mariettas fina butik Museo i turisttäta Porto Heli. Närproducerat konsthantverk och kläder, bl a grekiskt siden och otroligt vacker keramik. Olika typer av regionalt vin och olivolja för smakprov (Oljan Kalliston rekommenderas!) Honung: Ermionis Honey. Sedan generationer har familjen producerat välsmakande, god honung på timjan, ljung eller johannesbröd. Ring och boka tid för besök av butik och lilla muséet. +3027540 21899/+30 69737 99044. www.ermionis.gr. Ligger vackert på landet bland olivlundar. Öar i närheten: Vackra öarna Spetses (lite större, livligare)  och Hydra (mindre, elegantare) ligger nära. Tätt mellan färjorna. Didyma Caves: Spännande slukhål med promenadslinga och söta kyrkor. Epidauros amfiteater: Vad vore en greklandsresa utan en vacker amfiteater? I antika staden Epidavros i landskapet Argolis på Peloponnesos nordöstra del, finns en av Greklands vackraste teater från 300-talet f. Kr. Avgo/Egg monastery: Fantastisk rofylld plats, obeskrivlig utsikt.   www.visitnafplio.com  Saladi Beach: Mytomspunnet, övergivet f d nudisthotell. Bisarr och lätt spännande. Mycket att läsa på nätet, sök på saladibeach

BOENDE: Pension Zoe Ett av Ermionis mest populära boenden. Detta charmiga lilla familjedrivna, mycket vänliga pensionat ligger nära hamnen, de övre rummen med fin havsutsikt. Ca 40 euro per natt per dubbelrum. www.zoepension.gr, info@zoepension.gr. Familjen Blackwells hus går att hyra om man är trädfadder www.manakigold.com Booking.com har flertalet trevliga alternativ i Ermioni, det mer turisttäta Porto Heli och på öarna Hydra och Spetses.

GOD MAT: Kaboz Fantastisk på fisk- och skaldjur, uteservering med havsutsikt. Akti Mitseon, södra strandpromenaden, Ermioni Tzieris: Bästa citronkycklingen, uteservering med havsutsikt. Akti Mitseon, södra strandpromenaden, Ermioni Spirandreas Taverna: Efter att de två bröderna Spiros och Andreas lämnat över till sina söner, är den populära restaurangen minst lika välbesökt. Testa deras bläckfisk och alternativ grekisk sallad med inlagda kaprisblad! Rth Antistasis, hamnpromenaden, norra hamnen Marivonne: Franskgrekiskt, elegant och populär restaurang i oansenliga, turisttomma byn Iliokastro. Ring och boka i förväg + 33 6976642468 Hydroneta:  (på ön Hydra) Enkel mat men framför allt goda drinkar, bad och fantastisk stämning och utsikt.

SKÖNA BAD: Lepitza Ca 20 min nordväst från Ermioni. Sandstrand, taverna, känd för sin vackra solnedgång Saladi: Nordväst om Ermioni. Lång rundavitastenar-strand med sött kapell, nedanför mytomspunnet övergivet hotell Bistå: Vackra, små klippstränder i Ermionis lummiga pinjeskog. Fint vatten, bra snorkling Mandrakia: Ermionis södra hamn har flera små badplatser längs strandpromenaden Hydra, Spetses: Öarna bjuder på flera vackra badplatser

 

 

 

CYKELVASAN 2018

Malmöitalienare på hjul mellan Sälen och Mora

FAKTA:

1) Det 90 km långa Vasaloppet på skidor, första söndagen i mars sedan 1922, är världens äldsta långlopp och ett av världens största till antalet deltagare sett (över 50 000 i mål 2018, och över 3 miljoner skid-km sammanlagt!)

2) De idag många Vasaloppen, körs till minne av Sveriges då blivande kung Gustav Vasa och hans geografiskt omvända lopp. Han kom till Mora år 1520 på förmodade snöskor och åkte mot Sälen för att värva dalkarlar mot det danska styret.

3) Cykelvasan startade år 2009, är 94 km långt och hade 2018 över 25 000 anmälda i de olika klasserna.

4) Numera finns fler Vasalopp på skidor i världen. Årligen går, bl a, Vasaloppet China i Changchun och Amerikanska Vasaloppet i Mora, Minnesota. 

Franco: Jag och min kompis Stefano kom till Sverige från Italien ungefär samtidigt. Jag från en liten skidort i de italienska alperna. Stefano från Rom. Ganska snart kom vi fram till att vi båda gillade cykling och motorcyklar. Nu, efter drygt 25 år i Malmö har vi massor av turer bakom oss, bl a regelbundna rundor i fina Skåne, många cykelresor med övernattning till Bornholm med ett gäng kompisar och i fjol; en oförglömlig resa på MC till Isle of Man och det berömda racet Isle of Man TT.

I år var det dags för Cykelvasan. 94 km – långt för oss som ofta cyklar lite kortare och istället mer explosivt. Men klart att man vill testa en sådan klassisk svensk sträcka som mellan Sälen och Mora! Tanken var nog att vi skulle köra lite långloppsträning som förberedelse till tävlingen, men så blev det inte för någon av oss. Så det var bara att testa!

Vi startade i Sälen och passerade sedan samma kända vasaloppskontroller som skidvasan innan mål. 87, 1 km på skogsväg/grus, 6,9 km på asfalt.

Det vi slogs av – kanske är vi italienare mer lättimponerade här ; ) – var organisationen. Nära 13 000 deltagare och allt från transport till start, löpande  kontroller funkade fantastiskt smidigt trots att vi var så många! Atmosfären var också vänlig och glad, bland både cyklister och funktionärer. Alla verkade också respektera reglerna. Att de som cyklade lite långsammare höll sig till höger, de som ville cykla om, till vänster, inga problem. Vädret var också perfekt. Efter en skånsk värmebölja i månader, kändes de 20 graderna som precis lagom cykelväder.

Fin natur, fina leder. Backarna hade vi gärna haft brantare men vi fick ändå upp farten till över 50 km/h nedför, vana från italienska vägar och pister. 7 stopp; vi stannade kort vid tre och fick i oss banan och blåbärssoppa. Med ålderns rätt hade vi lite ont här och där (kanske berodde det mest på att vi inte var så förberedda på just långlopp) men vi kom båda i mål på strax över fyra timmar. Mycket nöjda och glada med vår första vasa! Kan varmt rekommenderas!

PS: Trots fler deltagare i skidvasan, har man där  mer koll på deltagarna; man kan stoppa skidåkare från att fortsätta. Här var kollen sämre, en hel del skadade och en person  t o m avled. Jag som har jobbat med friskvård och träning i hela mitt liv kunde inte låte bli att notera att många inte bara, som vi, inte kört den långa sträckan förr, utan helt enkelt var alldeles för otränade generellt. Att köra cykel i terräng i nio mil kräver fysik och det kan vara farligt att vara för dåligt tränad, även om det såklart är på egen risk. Här borde kollen vara lite bättre.

KRAKOW

En natt i Berlin, en weekend i Krakow

SNABBA TIPS KRAKOW: Mysiga, livliga judiska kvarteret Kazimierz och, exempelvis, utmärkta restaurang Karakter. Coola bron Bernatkas, restaurang Barca Albina snett under. Matmarknaden Stary Kleparz med ekologisk frukt, grönt och spännande lokala mejeriprodukter att provsmaka. Testa pirogerna, de klassiska eller med spenat, goooda! Vinbar med vinprovning, polskitaliensk supertrevlig ägare; Stoccaggio.pl. I lite lugnare kvarter, garderobsbaren Café Szafé; god inhemsk ipa, livemusik off season. Schindlers museum och moderna museet Mocak.

Louise: Det blir mycket Östeuropa i bloggen denna månad. Dottern med sambo i Estland, jag och Franco på spontan weekendresa till vänner i Krakow.

Har man inte varit i Polen på många år, kan jag lova att ett besök idag blir en positiv överraskning. Den coola sex år gamla gång- och cykelbron Bernatkas (bilden ovan) är bara ett av alla exempel på nytänkande och kreativitet rent arkitektoniskt: Jerzy Kedzioras skulpturer av cirkusartister i ständig rörelse, suggestiv belysning och musik. Se den helst på kvällen och avsluta på någon av båtrestaurangerna nedanför, exempelvis Barca Albina med matlagningskurser eller de livliga restaurangerna och barerna i  Kazimierz på norra sidan bron.

Vingslagen… Under andra världskriget tvångsevakuerades judar från sina bostäder i Kazimierz; dessa idag så trendiga, livliga judiska kvarter, till södra sidan om bron och det ökända gettot, idag kallat Podgorze och numera ett av de lite poshare områdena i Krakow. Från mörker till ljus. Landets tunga historia känns ändå bitvis närvarande, från kriget till kommunisttiden, men det positiva och livsbejakande överväger starkt, trots att det idag ännu en gång råder svajiga politiska tider…

Ett besök på någon av det idag så internationella Krakows alla caféer och barer, t ex garderobs-baren Szafé (bilden nedan)  piggar upp i massor!

Resan ner: Vi valde att köra bil från Malmö, ta dygnetrunt-färjan från danska Rødby till tyska Puttgarden, slinka in om Östberlin och övernatta i tidigare arbetarområdet Friedrichshein; numera hippt internationell student- och konstnärsområde. Vi bokade tema-hostellet Ostel (booking.com). Litet, billigt med intakt inredning från 70-talets kommuniststyre. Leninmålning i foajén, inramad Honecker hängandes på den brunblommiga tapeten. Lite spännande, men tyvärr hade man nog inte vädrat sedan 70-talet heller… Bra läge dock, via grafittiklädda, klubbtäta kvarter nära till det berömda tv-tornet och livliga gator fulla av restauranger.

Mot Polen: Tidigt morgon därpå rullade vi mot Polen. Väl i Krakow mötte vår vän Rafael upp, full av iver att visa hela den 780 000 invånare starka stan på några timmar. I ett nästan hysteriskt tempo fick vi se charmiga matmarknaden Stary Kleparz där vi smakade ljuvliga ryska och polska piroger och spännande ostar. En och annan polsk god öl och slank ner mellan Europas största medeltida torg (Rynek Glowny) och promenad längs vattnet och pampiga Wawel; slott, domkyrka och borg på samma kulle. Färgglada spårvagnar, öl- och vodkaställen, pittoreska kaféer.

Museum och polskasiatisk middag:  Snabbt in i bilen och en minst sagt hisnande färd till riktigt bra museum, Schindlers Museum, moderna muséet Mocak och titt på populära restaurang med trädgård, Orzo samt Lipowa winebar, alla på rad. Hit kan man också promenera eller ta spårvagnen från centrum. Middagen hemma hos Rafael och hans sambo Magda blev väldigt sen, men mysig med polskt helt ok vin (enligt mig, inte Franco ; ) och politikprat varvat med Sverigeminnen – Magda pluggade journalistik i Ljungskile i yngre år och pratar fortfarande riktigt bra svenska. Rafaels goda asiatiska bowl sitter fint!

Hipsterevent på landet: Efter en varm men bekväm natts sömn Air bnb lägenhet på mysiga Felicejanek-gatan centralt, vegofrukost runt hörnan och liten promenad i mindre turistiska kvarter, på lugna gator med skön energi, blev vi hämtade i vännernas Saab : ). Sex gånger per sommar arrangeras mateventet RestoBar Ogien´.(Se FB) Kockar grillmästare från hela Polen, Armenien, Lettland i sann hipsteranda, samlas och lagar jättegod mat, i en by en timme utanför Krakow. Lokala öl och cider med knäppa etiketter, fisk och kött på planka, spännande smårätter med bl a spicy aubergine, grillad purjolök och och ”polsk bulgur”. Ekologiskt och närproducerat. God mat i Polen! Vi stannar halva dan.

På hemvägen smiter vi förbi herrgården Dwór Sieraków där ägaren  Uruguay-polska Carolina bjuder på riktigt god gazpacho innan hon visar runt i sin Slow Food-certifierade restaurang där somilieremaken har vinprovningar. Spa med vinbehandlingar (!) och rum med gammal klassisk engelsk inredning samt whiskybar får vi också se innan vi lovar att komma tillbaka med mer tid och uppleva lite lyxliv på polska landsbygden till, för oss, helt ok priser.

Vilken resa! Kort och intensiv. Vi hinner vila i bilen på hemresan; 12 timmar direktfärd hem. Men det var det värt.