WEEKEND IN LONDON

Långhelg i London. Teater, IPA & Kahlo

Louise:

Går det att tröttna på London? Och finns det något bättre än att fly gråblåsiga Sverige en helg i november för ett par kultur- och festglada dagar i denna fantastiska stad?

TIPS

BOENDE: Kan varmt rekommendera att bo i kvarteren kring Earls Court i Kensington. Gott om småhotell i lagom prisklass i mysiga kvarter. Vi bodde smått/fräscht/nära till allt på Ibis Styles Kensington. Tvärsöver gatan från Earls Court T-banestation, och alla möjliga typer av restauranger och pubar i typiska Londonkvarter.

KONST&TEATER: Teater; Hoppa av T-banan i stämningsfulla men turisttäta Covent Garden – just nu i magisk julkostym – och promenera till West End, ett vimmel av teatrar med musikaler och pjäser i världsklass. Vi beställde biljetter till populära och väldigt roliga komedin ”The play that goes wrong” redan hemifrån och köade till biljettluckan för rabatterade biljetter på Leicester Square för ännu en teaterupplevelse. Konst:Bara en långpromenad från Earls Court på Cromwell Rd, ligger  fantastiska Albert and Victoria Museum och andra bra museum.

MAT&DRYCK Oj, oj. Så mycket att välja ibland och faktiskt inte så dyrt som vi mindes det. Gastropubarna har ofta god mat. Indisk mat ett måste i London. Lilla ”Tandoori Restaurant” på samma gata som vårt hotell, Hogarth Rd; enkelt, vänligt och gott. Pizzorna på ”Franco Manca” runt hörnan på Earls Ct Rd, också riktigt bra. Nära vår teater slank vi in på Café Murano Pastificio, vägg i väg med eleganta restaurang Murano. Jättegoda färska, pumpafyllda pastaknyten till helt ok pris (med tanke på adressen). Bästa matupplevelsen var ändå ”Turtlebay” i coola Brixton; västindisk  spännande mat och härlig stämning.

PUBAR Vad gäller pubar, vinner vår kvarterspub på Earls Court Rd, Courtfield för sin gästvänlighet, sin goda IPA-Punk, trevliga albanska ägaren och det internationella klientelet – alla åldrar och typer, inklusive Zlatan-look alike! Men mest minnesvärt; Ashbees, parallellgatan till vårt hotell. Polska Katarina, en dam i sina bästa år (80+), släcker ner efter 23 och blir svartklubb, serverar rödvin i murrig men karaktärsfull källarbar.

FYSISK AKTIVITET med tunnelbanan kommer man smidigt direkt på plats till de flesta ställen, men den gör också promenerandet enklare. Gå in, ta t-banan hem eller gå emellan stationerna och se andra delar av jättestaden.

SHOPPING Fina och originella butiker på Monmouth street i Camden/Covent Garden, en liten pärla. Vill man vara än mer ”turistig” är såklart Portobello Market, T-bana Liverpool street, alltid uppiggande. Missa inte vintagebutiken Goldsmith på Portobello Rd.

Harrods 5000 anställda är fördelade på 330 avdelningar och sju våningar. Varuhuset en upplevelse i sig, med eller utan shoppingambitioner. Varför inte lyxa till det med lite afternoon tea, på deras klassiska ”The Tea Room” med te, scones och sylt för 15 pund. T-bana hit; Knightsbridge.

RESAN:

Hur mycket man än uppskattar Malmös kultur- och krogvärld, lockar såklart riktigt stora städer med sitt oslagbara utbud. Kompis Inger och jag delar kultur-, mat- och vinintresset. Och så gillar vi korta, intensiva resor. Vi stack till London häromhelgen. Det blev mer musikal än teater, fler glas IPA än vin. Men massor av god mat!

På fyra dagar, torsd-sönd, upplever vi massor utan att stressa det minsta. Redan första kvällen efter god mat på gastropub, slinker vi in på puben Courtfield och har så trevligt att vi hamnar här varenda kväll därefter.

Morgonen därpå, tidigt med semestermått mätt, lyser solen uppiggande genom vita hotellgardiner – trots utlovat regn.  På med gympadojjor och härlig långpromenad till A&V museum. Frida Kahlo slutsåld, men extrabiljetter möjliga. En dryg halvtimme i snygg engelsk kö, och biljetter till samma eftermiddag i våra händer. Innan vi går, en titt på en av de fria utställningarna. Visar sig vara en underbar utställning där fem konstnärer från Mellanöstern visar, och i videos berättar, om sina verk. Hemåt, en god vedugnsbakad pizza på italienaren runt hörnet, kort siesta och sedan tillbaka till museet. Frida Kahlo fantastisk.

På kvällen var det dags för komedi. I ”The Play that goes wrong” börjar skämten redan innan pjäsen startat, i form av en scenarbetare som letar efter sin bulldog i  publiken. Ungefär där börjar man skratta. Och sedan håller det i sig i ca två timmar. 

Under lördagen blir det mer promenader, en titt inne på anrika Harrods, kö igen för att hitta rabatterade West End-biljetter; än är vårt teatersug inte stillat! Efter skrattkalaset kvällen kvällen innan är vi lite sugna på något tyngre. Men mycket är slutsålt. Det slutar istället med en maffig musikalklassiker; 42:nd Street. Fantastisk stepp och sång (men oj vilken ouppdaterad scenografi!). Härligt peppiga efteråt. Vi promenerar genom Cina Town, går lite vilse men hamnar på oväntat roliga gator. Hem och byta skor!

Till Brixton och journalistkollega Ellie som jag träffade i Israel (förra inlägget). Den västindiska restaurang hon valt ut, Turtlebay, är verkligen en hit. Hopplöst vimsig men vänlig personal, bra stämning och så spännande, smakrik mat. Inger äter Trinidadkyckling med kokosmjölk och karibiska kryddor, Ellie Jerked chicken och jag sötpotatis, ångat ris och aubergineröra. Banoffeepajen till efterrätt ska jag sent glömma!

En kort pubrunda efteråt i trendiga, hipstertäta Brixton och vi inser att åldersuppdelningen här ser ut mer som i Sverige. Tillbaka till Kensington och pubar med folk i alla åldrar. Men innan vi lämnar Brixton, får jag en titt längs den Atlantic road, den gata jag bodde på ett tag 89-89. Brixton betydligt ruffigare då, men på ett sätt charmigare. Nostalgi!

När vår favoritpub stänger är vi inte tillräckligt sömniga för att gå tillbaka till hotellet. Jag frågar Ellie vart man går när pubarna stänger, en hemlös kille som vi nyss gett ett pund lyssnar och ler stort och förklarar att han vill visa oss ett ”secret place” intill. Vi följer med och några hus bort, nerför en trappa ligger en liten bar, Ashbees, som vi sett varit välbefolkad tidigare. Vi smyger nerför en mörk trappa och hamnar på ett mysigt men lite märkligt, vardagsrumsliknande ställe. Ägaren Katarina masar sig fram till vårt bord, placerar ett krokigt finger framför munnen och väser fram att vi måste vara tysta, annars blir hon av med sina tillstånd. Hon är 84 år, polska och, ska det visa sig, full av galna historier. Det är lite som att kliva in i en film.