MEXICO!

Mammadotterresa till Mexico City, Oaxaca & Puerto Escondido

Efter sporadiska tupplurar, fyra riktigt bra långfilmer och lätt nackspärr, landade vi i Mexico City. En riktigt spännande och händelserik resa ligger framför oss.

Mexico City, 2300 m över havet. (Kyliga morgnar och kvällar vintertid.) 8,8 miljoner invånare. Med förorterna inkluderade ­­– över 20 miljoner. En av världens största och mest förorenade städer med enorma problem med korruption och annan kriminalitet. Men också en färgstark, levande stad där den vita ekonomin och medelklassen vuxit starkt under senare år. Åtminstone före Trump…

Vi har valde att starta lite ”Mexico light” och bokade rum i lugna hipsterområdet Roma Norte. Roma har lite av en sydeuropeisk atmosfär. Lite mer dämpat, både vad gäller tempo, trafik, färger och musik, än resten av stan. Alla tycks vara avslappnat modemedvetna. Alla tycks ha minst en liten hund vid sin sida. Alla dricker caffelatte. Gallerier. Butiker. Och allt detta bara några promenadbara kilometrar från city.

Under våra fem dygn i staden snittar vi ca 16 000 steg per dag, hoppar in i en och annan Uber och hinner alltså se en hel del av Mexiko Citys olika delar. Innerstadens puls, dess folkmassor, frenetiskt visslande poliser, fattiga försäljare och positivspelare. Otaliga butiker,  gatumatstånd och marknader. Streetperformancegrabbar med gapskrattande publik. Härligt multikulti och överlag mycket vänligt och rent för att vara en jättelik, myllrande stad.

I världens bästa cocktailbar, Limantour Bar, enligt dotterns googlesökning, fick vi de absolut konstigaste drinkar vi någonsin smakat, och det inte bara för att vi inte är några Mescal-fans. Men bartendern var sevärd. Utöver Mescal- och tacosutbud varannan meter, finns finrestauranger, mysrestauranger, hål i väggen-restauranger, hipsterrestauranger, sushibarer, italienska krogar och populära salsastället Mamarumba– där inträdet inkluderade en hurtig danskurs. Adelante!

En billig Uberresa på 30 min till fina Coyoacán i utkanten av Mexico City och Frida Kahlos tidigare hem, fantastiska, djupblå Frida Kahlo Museum, är så väl värt att se (köp biljetterna på nätet!). Fridfulla omgivningar med härlig marknad och vackra kyrkor och torg.

Sista kvällen; en av de bästa konserter vi någonsin sett. Efter några timmars köande lyckas vi komma in på anrika jazzklubben Zinco, mysigt murrig med röda sammetsmöbler. Kubanske legenden Chuchito Valdez, ett 78-årigt under av musikalitet i storblommig skjorta, spelar Latinjazz på svartglänsande flygel, med unga, nervösa men tighta medmusikanter på kontrabas och percussion. Kärlek.

Vi har rest mycket ihop och gillar båda att spontankolla och inte planera för mycket. Hellre fråga runt. Men ibland blir det lite fel. Redan hemma i Malmö visste vi att vi ville till kusten efter storstaden och hade både hört och läst gott om lite alternativa lilla surfstaden Puerto Escondido, som ett hyfsat nära alternativ  från Mexiko City.

Mexikanerna rådde oss att flyga. En timmes resa bara. Lite flyg-skamsna, valde vi istället buss och fick då rådet att åka till staden Oaxaca och sedan ta en connection därifrån. För oss båda betydde just då, av någon anledning, ”connection” en kort avslutande resa. Vi bara antog det. Men framme i Oaxaca efter åtta timmar på helt ok buss, fick vi veta att resterande bussfärd skulle ta 12 timmar. För första gången sviktade humöret. ”Men det finns en buss som turisterna sällan åker, den tar bara 6,5 timmar och är lite obekväm. Istället för att köra runt bergspasset, kör bussen över det. Och vägen är dålig.” Fick vi veta. Den fick det bli.

Efter en fin kväll i fascinerande Oaxaca och några timmars sömn på blått hotell för 100 kr, steg vi upp i mörkret följande morgon, satt oss i en tio-sitsig obekväm buss utan säkerhetsbälten eller toalett. De sex och en halv timmarna blev till åtta, på skumpiga, gropiga serpentinvägar, runt, runt, uppför, nerför, i hög hastighet. Läskigt. Mexikanerna satt tysta och tappra hela resan. Den stirriga salsaliknande folkmusiken i högtalarna kändes nästan bisarr. När vi klev av, älskade vi livet mer än någonsin. Och ännu mer så, efter en ljum promenad till vårt hostel, som vid första åsynen såg ut som rena himmelriket. Och så var det!

Barbara, fransyska som tröttnat på tio timmars arbetsdagar i Paris som ekonom, tog med sig föräldrarna till Mexiko och hyrde ett hostel vid stranden, som de nu renoverar på och driver tillsammans.

För 150 kr  natten på Barbaras hostel Nomad (via air bnb) får man ett snyggt inrett litet dubbelrum med eget badrum, delad balkong och strandbäddar inkluderade. Hostelet ligger i princip på stranden. Bartendern Fernando gör världens bästa mochitos och man lär sig snabbt äta den goda guacamolen till frukost! Lika snabbt blir man vän med andra boenden från hela världen.

I vårt fall kom vänskapen lite extra abrupt. Redan andra morgonen väcks vi av ett skrikande. Klockan är 06 45 och det gapas på spanska på vår balkong. Jag går upp för att skrika tillbaka men inser snabbt att folk är med rätta upprörda. I niobäddsrummet intill vårt har det varit inbrott. I baren/receptionen nedanför finns personal dygnet runt, men tjuvarna har tagit sig in över taket. Pass, pengar, laptops, kameror. Allt är borta. En av tjejerna sov med ryggsäcken i famnen och märkte inget. Proffs.

Dörren var öppen pga värmen. Precis som vår dörr kvällen innan… Inga skadade, men såklart upprörda känslor. Polisen måttligt intresserad. Men solidariteten bland oss andra på hostellet stark. Vi hjälptes åt, pratade ut och umgicks sedan i flera dygn. Fransmän, spanjorer, colombianer, amerikaner, mexikaner, schweizare. Härligt internationellt här också.

Puerto Escondido. Ca 45 000 invånare. Internationellt, avslappnat. Ett surfmekka. (Nästa gång ska det surfas!) Musik; överallt, hela tiden. Gärna flera låtar igång samtidigt. Salsa, cumbia mariachi, reggaeton, ibland  gamla hits från åttiotalet. Spontandans och klubbar. Gatumusikanter i varje hörn, vid varje restaurangbord. Lång, fin klippromenad längs kusten. Långa, oändliga stränder eller vackra vikar. 90 % mexikanska turister, de flesta badandes i t-shirts över underkläder eller badkläder och de flesta inte simkunniga, men på stranden eller i vattnet från sen morgon till kväll. Lyckades man komma upp i tid blev det juvliga morgonpromenader på långsträckta Playa Zicatela i stillhet.

Enkla hostel varvade med medelklasshotell och lyxiga villor. Försäljare; överallt hela tiden. Men aldrig påträngande. Ett nej tack accepteras direkt. Fnittriga män. Fantastisk mat och konstg mat. En stor skål exotiska frukter på stranden för inga pengar alls. Färskpressade juicer. Men mest tung och kryddstark mat – turister blir varnade för de starkaste såserna. Alla tycks äta hela tiden.  Särskilt på stranden. Generösa leenden. Mycket kärlek, leenden och kramar till barnen och par emellan. Men överlag mer tystlåtna och reserverade mexikanare än vi kanske väntat oss.

En tidig morgon ger vi oss iväg med vårt lilla gäng. Två timmar rakt ut i Stilla havet. Har vi tur kan vi får se både valar och späckhuggare. Sådan tur har vi inte, men blir lika lyckliga över att följa hoppande, lekande delfiner med båten och komma nära stora vattensköldpaddor. Vi besöker senare också ett av kustens Baby Turtle Release där frivilliga bidrar till artens överlevnad.

I Puerto Escondido finns inte Uber, istället ser man till att alltid förhandla om taxipriset innan man reser. På en timme är vi i Mazunte. Ett bagpackingparadis. Lite väl mariuanadoftande för min del, men väldigt välordnat och vackert, med fina hostel från 50 kr natten. Bra matställen, fantastiska omgivningar och bland de vackrare stränder jag sett.

Vi har tagit en dagstur och hälsar på några av de vi umgåtts med som lämnat vårt hostel. De har varit där förr och tar oss med på en längre promenad uppför, genom en liten skog och sedan ner till en fantastisk, helt öde strand. Bland de bästa bad någonsin. I skymningen går vi upp för en liten kulle och tittar på solnedgången tillsammans med mexikanska ungdomar och familjer. På lokalbussen hem, dundrar vi hem i mörkret – såklart till dunkande latinomusik.

Vilken resa. Vi vill tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *