ISRAEL; DESERT YOGA AND KIBBUTZ VISITS

Mellanösterns största yogafestival & kibbutzer – i Negevöknen

  Foto: Rafael Pincas

Mil efter mil genom Israels ökenmarker. Fascinerande, lite agorafobiskt men så vackert. Befolkat i minst 4000 år. Idag bor ca 8% av Israels befolkning här, många på kibbutzer eller i några av de småstäder som vuxit upp. Ca 150 000 av ökeninvånarna, utspridda över hela öknen, är seminomader och  beduiner. Vi ser deras fallfärdiga plåtskjul genom bussfönstret och läser om deras tuffa villkor, ekonomiskt och politiskt. Både seriösa, generösa program och tvångsförflyttningar i försök att urbanisera  beduinerna, har varit problematiska. De vill bevara sin livsstil. Andra projekt i öknen har varit mer lyckade. Man har bl a planterat ut imponerande 240 miljoner träd sedan år 1900. Trots vattenbrist; mindre än 50 mml regn per år, har öknen Israels skönaste klimat med torr, lagom varm luft och svala nätter. Och här finns gott om eldsjälar som vill göra livet i öknen möjligt för fler.

Jordanien och dess vackra, rödbruna bergskedja följer oss och känns helt nära. Ibland ser vi unga tjejer och killar i militärkläder långt borta i hettan, kånkandes på k-pistar nästan större än de själva. 85% av Negevöknen är militärt övningsområde. Mest ser vi sand, klippor och berg i vackra nyanser. Kameler i långa rader. Och strutsar. Vi får veta att här finns både vargar och skorpioner men stöter lyckligtvis inte på några. Inte ens när vi smiter ifrån Yogafestivalens kvällskonsert och klättrar upp på en klippa för att njuta av öknens fantastiska stjärnhimmel.

Först testar vi ökenyoga inomhus i en studio med trollbindande utsikt över Negevs månlandskap. Vår yogainstruktör är en ung finsk-israeliska, född och uppvuxen i norra Israel. Här, på besök på Mellanösterns största yogafestival Arava, träffade hon mannen i sitt liv, gifte sig och flyttade ut i öknen. Vi kör ett lugnt, fint vinyasha-pass, hela tiden med vyn bakom den stora fönsterrutan i blickfokus.

Vårt nästa yogapass hålls i solnedgången framför de imponerande Salomons pelare. 1000 personer under stjärnhimeln. Tyska yogaläraren Patricia, som driver Spirit Yogas tre populära yogastudios i Berlin, är gästlärare och håller i passet. Hennes lugna men starka röst ekar över folkmassan, ut i öknen. Efteråt när jag intervjuar henne, berättar hon att hon varit nervös. Att hon aldrig gjort något liknande: ”Vi behöver skakas om ibland. Jag behövde definitivt lämna min trygga bubbla och mina tjusiga studios i Berlin. För mig kändes detta mycket spännande. Här ute i öknen kan vi inte gömma oss, här är vi ensamma i all vår sårbarhet. Det är viktigt att ibland lämna sin ”comfort zone”.

Jag pratar också men en av festivalens grundare och projektledare, Roni Friedman. Hon berättar med stolthet hur festivalen vuxit under de nio år den funnits. Att man idag har 40 israeliska och 5 utländska yogalärare fördelade över 45 work shops och yogapass. Festivalen hålls första helgen i november, torsd-sönd och kostar mellan 4-500 euro med boende, från tält till lyx, inkluderat. Hon berättar också om komplexiteten i sitt land,  hur hon och hennes kollegor kämpar för att inkludera fler folkgrupper och hur man nu börjat med yogaklasser i t ex Ramallah på Västbanken. Roni har ett otroligt smittande leende och brinner för sitt projekt. Hon ber mig hälsa alla välkomna till nästa års festival!

Under yogafestivalen och på Kibbutzerna träffar vi många inspirerande, hängivna människor. Kibbutzföreträdarna är riktiga eldsjälar som berättar om hållbarhetsarbete, ökenodlingar, inkludering och kollektivt tänkande.

De kibbutzer vi bor på erbjuder fräsch, spartansk övernattning till billig peng; kan rekommenderas! Kibbutz Ketura har 170 medlemmar, endast två har fått lämna kibbutzen sedan dess start för 40 år sedan. Allas inkomster går till kibbutzen, alla familjer tilldelas ett hus på 80 kvadrat. En liten summa att göra vad man vill för till varje familj. Utbildning från dagis till gymnasiet för barnen, i samarbete med andra kibbutzer i området. Socialism i liten skala som verkar funka. Ungar som springer barfota i solen och på basketplanen. Gemensam tvättstuga, matbutik, festlokal och ölbryggeri. Vi får en liten ölprovning, ledd av amerikansk-israeliske Neil, som brygger sex olika typer, den mest spännande en med rökt dadelsmak.  Valfri religion eller ingen alls. Lite mindre socialistiskt; stor dadelpalmsodling och solenergipark mitt i öknen, som ger en miljon dollar per år. Kibbutzen driver också universitetsutbildning i ekologi/agrikultur för både israeler, palestinier och utländska studenter.

Nästa kväll åker vi till den lite mindre kibbutzen Lotan. Här ligger fokus på ekologi, solenergiproduktion och, såklart, dadlar. Det man tjänar, behåller man själv, annars allt annat gemensamt. Denna kibbutz är lite mysigare och mer hemtrevlig. Italiensk-israeliska Laura, lagar fantastisk mat i den gemensamma matsalen/kaféet. Det israeliska köket är överhuvudtaget spännande, såklart med inspiration från alla de länder deras invånare har sitt ursprung i. Det känns som om man plockat det bästa från många världar.

Vi besöker också jordens lägsta plats nära Döda havet, vi åker därifrån med linbana upp till historiskt intressanta Massada, på havsnivå, där alla invånare gjorde uppror mot romarna i form av kollektivt självmord. Vi vandrar, tittar på fantastiska klippformationer och rider kamel i vackra nationalparken Timna park. Och på alla platser äter vi gott. Fantastiska dadlar och pompelmos (sötare variant av grapefrukt) odlade i öknen. Bästa restaurangen heter Ursula, utifrån sett en anonym och riktigt ful vägkrog mitt i öknen. Väl inne, hemtrevligt, lite hippieinspirerat med riktigt god mat och generösa portioner.

En mycket annorlunda och lärorik resa är slut.Tack från Israel! //Louise

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *