HUR HAMNADE VI HÄR?/SICILIEN


Louise:

När vårt gamla gathus är fullt med nära och kära, brukar vi turas om att sova på vår lilla takterass. Och med miljöombyte förändras också ens vanor. Hemma är jag varken förtjust i mornar eller joggingturer, men i morse vaknade jag otroligt nog av mig själv redan klockan åtta. Morgonpigge Franco satt redan till bords med sin espresso och kikade ner på gatulivet. Jag kröp ur myggnätet, vi fick med oss en av kompisarna  och vandrade ner längs vår myllrande gata med fiskhandlare, bagerier och pratandes – ofta skrikandes – försäljare och grannar. Runt hörnet började vi jogga och inom tio minuter var vi nere vid vår fulsnygga strand, bland fabriksruinerna. Spegelblankt, klart vatten. Inte en människa i sikte. Lite yoga och stretching innan vi hoppade i och simmade. Såå skönt med en tidig, hurtig morgon efter alltför många sena nätter med lite väl mycket av både mat & vin. : )

Men hur hamnade vi i just hamnstaden Termini Imerese?

2013 jobbade jag som researcher och tolk för programmet Pluras kök, som då filmades på Sicilien. Med en mamma Margareta som tror sig levt ett tidigare liv på ön, var jag väl bekant med omgivningarna efter många resor hit som barn. Till hjälp under inspelningarna hade jag mäklare Marie Wester som bott på norra Sicilien i många år. En dag ringde hon och sa att hon hade ett hus jag bara måste titta på. Inte för att vi överhuvudtaget tänkt tanken att köpa hus på Sicilien (maken Franco från Piemonte) men jag och kameraman Clas tog en vespa nerför berget och in i fattiga, bedagade hamnstaden Termini.

Huset var förfallet, gatan kaos. Priset oemotståndligt, potentialen enorm. Jag ringde min man, mina barn och några nära vänner jag kände jag gärna ville dela hus med. Och ett par månader senare var det vårt. Vi är tre familjer som delar på huset. Vi delade också på renovering av fasaden; huset fick behålla sina ursprungliga apelsinformage-färg, och invändigt målade vi vitt. Idag trivs vi alldeles utmärkt i denna småknäppa, oorganiserade, slitna men vackra stad.

Gatulivet kommer till liv redan vid kl sex. Vill man säga något till en vän eller släkting som befinner sig 300 m längre ner på vår Via Verdura, skriker man hellre än väntar tills man möts. När vi köpte var det bl a under premissen att gatan skulle bli gågata – men bilar och vespor kör fortfarande här dygnet runt. Folk stirrar helt ogenerat men är gränslöst vänliga och pratsamma. Inga turister här, men ett gäng svenska par/familjer som köpt via mäklar-Marie (Sicilian Houses).

När vi arrangerar resor hit bor våra resenärer i mer pittoreska och välordnade Cefalú, en halvtimme härifrån, men varje resa får de hälsa på i vår stad. De allra flesta av de som reser med oss och de vänner som hälsar på, blir lite småförälskade. : )

Tack för fina dagar, Charlotte & Christian, Claes och Carina!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *