MEXICO!

Mammadotterresa till Mexico City, Oaxaca & Puerto Escondido

Efter sporadiska tupplurar, fyra riktigt bra långfilmer och lätt nackspärr, landade vi i Mexico City. En riktigt spännande och händelserik resa ligger framför oss.

Mexico City, 2300 m över havet. (Kyliga morgnar och kvällar vintertid.) 8,8 miljoner invånare. Med förorterna inkluderade ­­– över 20 miljoner. En av världens största och mest förorenade städer med enorma problem med korruption och annan kriminalitet. Men också en färgstark, levande stad där den vita ekonomin och medelklassen vuxit starkt under senare år. Åtminstone före Trump…

Vi har valde att starta lite ”Mexico light” och bokade rum i lugna hipsterområdet Roma Norte. Roma har lite av en sydeuropeisk atmosfär. Lite mer dämpat, både vad gäller tempo, trafik, färger och musik, än resten av stan. Alla tycks vara avslappnat modemedvetna. Alla tycks ha minst en liten hund vid sin sida. Alla dricker caffelatte. Gallerier. Butiker. Och allt detta bara några promenadbara kilometrar från city.

Under våra fem dygn i staden snittar vi ca 16 000 steg per dag, hoppar in i en och annan Uber och hinner alltså se en hel del av Mexiko Citys olika delar. Innerstadens puls, dess folkmassor, frenetiskt visslande poliser, fattiga försäljare och positivspelare. Otaliga butiker,  gatumatstånd och marknader. Streetperformancegrabbar med gapskrattande publik. Härligt multikulti och överlag mycket vänligt och rent för att vara en jättelik, myllrande stad.

I världens bästa cocktailbar, Limantour Bar, enligt dotterns googlesökning, fick vi de absolut konstigaste drinkar vi någonsin smakat, och det inte bara för att vi inte är några Mescal-fans. Men bartendern var sevärd. Utöver Mescal- och tacosutbud varannan meter, finns finrestauranger, mysrestauranger, hål i väggen-restauranger, hipsterrestauranger, sushibarer, italienska krogar och populära salsastället Mamarumba– där inträdet inkluderade en hurtig danskurs. Adelante!

En billig Uberresa på 30 min till fina Coyoacán i utkanten av Mexico City och Frida Kahlos tidigare hem, fantastiska, djupblå Frida Kahlo Museum, är så väl värt att se (köp biljetterna på nätet!). Fridfulla omgivningar med härlig marknad och vackra kyrkor och torg.

Sista kvällen; en av de bästa konserter vi någonsin sett. Efter några timmars köande lyckas vi komma in på anrika jazzklubben Zinco, mysigt murrig med röda sammetsmöbler. Kubanske legenden Chuchito Valdez, ett 78-årigt under av musikalitet i storblommig skjorta, spelar Latinjazz på svartglänsande flygel, med unga, nervösa men tighta medmusikanter på kontrabas och percussion. Kärlek.

Vi har rest mycket ihop och gillar båda att spontankolla och inte planera för mycket. Hellre fråga runt. Men ibland blir det lite fel. Redan hemma i Malmö visste vi att vi ville till kusten efter storstaden och hade både hört och läst gott om lite alternativa lilla surfstaden Puerto Escondido, som ett hyfsat nära alternativ  från Mexiko City.

Mexikanerna rådde oss att flyga. En timmes resa bara. Lite flyg-skamsna, valde vi istället buss och fick då rådet att åka till staden Oaxaca och sedan ta en connection därifrån. För oss båda betydde just då, av någon anledning, ”connection” en kort avslutande resa. Vi bara antog det. Men framme i Oaxaca efter åtta timmar på helt ok buss, fick vi veta att resterande bussfärd skulle ta 12 timmar. För första gången sviktade humöret. ”Men det finns en buss som turisterna sällan åker, den tar bara 6,5 timmar och är lite obekväm. Istället för att köra runt bergspasset, kör bussen över det. Och vägen är dålig.” Fick vi veta. Den fick det bli.

Efter en fin kväll i fascinerande Oaxaca och några timmars sömn på blått hotell för 100 kr, steg vi upp i mörkret följande morgon, satt oss i en tio-sitsig obekväm buss utan säkerhetsbälten eller toalett. De sex och en halv timmarna blev till åtta, på skumpiga, gropiga serpentinvägar, runt, runt, uppför, nerför, i hög hastighet. Läskigt. Mexikanerna satt tysta och tappra hela resan. Den stirriga salsaliknande folkmusiken i högtalarna kändes nästan bisarr. När vi klev av, älskade vi livet mer än någonsin. Och ännu mer så, efter en ljum promenad till vårt hostel, som vid första åsynen såg ut som rena himmelriket. Och så var det!

Barbara, fransyska som tröttnat på tio timmars arbetsdagar i Paris som ekonom, tog med sig föräldrarna till Mexiko och hyrde ett hostel vid stranden, som de nu renoverar på och driver tillsammans.

För 150 kr  natten på Barbaras hostel Nomad (via air bnb) får man ett snyggt inrett litet dubbelrum med eget badrum, delad balkong och strandbäddar inkluderade. Hostelet ligger i princip på stranden. Bartendern Fernando gör världens bästa mochitos och man lär sig snabbt äta den goda guacamolen till frukost! Lika snabbt blir man vän med andra boenden från hela världen.

I vårt fall kom vänskapen lite extra abrupt. Redan andra morgonen väcks vi av ett skrikande. Klockan är 06 45 och det gapas på spanska på vår balkong. Jag går upp för att skrika tillbaka men inser snabbt att folk är med rätta upprörda. I niobäddsrummet intill vårt har det varit inbrott. I baren/receptionen nedanför finns personal dygnet runt, men tjuvarna har tagit sig in över taket. Pass, pengar, laptops, kameror. Allt är borta. En av tjejerna sov med ryggsäcken i famnen och märkte inget. Proffs.

Dörren var öppen pga värmen. Precis som vår dörr kvällen innan… Inga skadade, men såklart upprörda känslor. Polisen måttligt intresserad. Men solidariteten bland oss andra på hostellet stark. Vi hjälptes åt, pratade ut och umgicks sedan i flera dygn. Fransmän, spanjorer, colombianer, amerikaner, mexikaner, schweizare. Härligt internationellt här också.

Puerto Escondido. Ca 45 000 invånare. Internationellt, avslappnat. Ett surfmekka. (Nästa gång ska det surfas!) Musik; överallt, hela tiden. Gärna flera låtar igång samtidigt. Salsa, cumbia mariachi, reggaeton, ibland  gamla hits från åttiotalet. Spontandans och klubbar. Gatumusikanter i varje hörn, vid varje restaurangbord. Lång, fin klippromenad längs kusten. Långa, oändliga stränder eller vackra vikar. 90 % mexikanska turister, de flesta badandes i t-shirts över underkläder eller badkläder och de flesta inte simkunniga, men på stranden eller i vattnet från sen morgon till kväll. Lyckades man komma upp i tid blev det juvliga morgonpromenader på långsträckta Playa Zicatela i stillhet.

Enkla hostel varvade med medelklasshotell och lyxiga villor. Försäljare; överallt hela tiden. Men aldrig påträngande. Ett nej tack accepteras direkt. Fnittriga män. Fantastisk mat och konstg mat. En stor skål exotiska frukter på stranden för inga pengar alls. Färskpressade juicer. Men mest tung och kryddstark mat – turister blir varnade för de starkaste såserna. Alla tycks äta hela tiden.  Särskilt på stranden. Generösa leenden. Mycket kärlek, leenden och kramar till barnen och par emellan. Men överlag mer tystlåtna och reserverade mexikanare än vi kanske väntat oss.

En tidig morgon ger vi oss iväg med vårt lilla gäng. Två timmar rakt ut i Stilla havet. Har vi tur kan vi får se både valar och späckhuggare. Sådan tur har vi inte, men blir lika lyckliga över att följa hoppande, lekande delfiner med båten och komma nära stora vattensköldpaddor. Vi besöker senare också ett av kustens Baby Turtle Release där frivilliga bidrar till artens överlevnad.

I Puerto Escondido finns inte Uber, istället ser man till att alltid förhandla om taxipriset innan man reser. På en timme är vi i Mazunte. Ett bagpackingparadis. Lite väl mariuanadoftande för min del, men väldigt välordnat och vackert, med fina hostel från 50 kr natten. Bra matställen, fantastiska omgivningar och bland de vackrare stränder jag sett.

Vi har tagit en dagstur och hälsar på några av de vi umgåtts med som lämnat vårt hostel. De har varit där förr och tar oss med på en längre promenad uppför, genom en liten skog och sedan ner till en fantastisk, helt öde strand. Bland de bästa bad någonsin. I skymningen går vi upp för en liten kulle och tittar på solnedgången tillsammans med mexikanska ungdomar och familjer. På lokalbussen hem, dundrar vi hem i mörkret – såklart till dunkande latinomusik.

Vilken resa. Vi vill tillbaka.

HIKING HAPPINESS

SAUZE D´OULX, PIEMONTE, ITALY www.manfrinato.se

TIPS: 

Beautiful hiking trails around Sauze, Piemonte:

Certified nature guide, hiking: Barbara Demonte:  info@lamontagnaconbarbara.it, www.lamontagnaconbarbara.it  (English speaking)

Package tours hiking/skiing/italian food&wine Franco Manfrinato mail: info@manfrinato.se, www.manfrinato.se

Hotels Sauze: Albergo Assietta, in the heart of the village. Charming, casual rooms, popular restaurant and after ski/after walk-bar. Good service  www.albergoassietta.it 

Hotel Chalet Faure. Small, elegant alp-style hotel. Nice little spa. www.sauzehotelfaure.it

Restaurants Sauze: In the village: Cantun; lovely, passionate couple cooking wonderful, elegant food Piemonte style. www.ilcantundelbarbabuc.com

Hike to-restaurants: Seu, Rifugio Arlaud. About 2,5 hours walk from Sauze. Absolutely beautiful little refuge where Lisa cooks the best, bio- food possible. www.rifugioarlaud.it

Ciao Pais. 30 minutes easy walk from Sauze. Well known for it´s excellent food. Booking almost always needed, but nice for just a drink in the sun as well. www.ciaopais.it

Grand Tachier, 40 minutes easy walk from Sauze. Tachier, a lovely little village, the trattoria offers typical alp food with super regional touch. Follow the signs from ski lift Seggiovia Sportinia. +393356089733

Reportage;Vandrarlycka

Kramar och hejdå till sista vandringsgruppen för denna sommar. Lite separationsångest har vi allt, trots att vi bara känt varandra i ca en vecka. Ett härligt gäng.

Kvinnor och män mellan 30 och 68. Från Malmö i söder till Kiruna i norr. Lärare, ekonomer och elektriker. Espresso-världsmästare och fysioterapeuter. Olika till personlighet, men här med oss av samma anledning. En fysiskt ansträngande vecka i hisnande vacker natur. Skratt, svett och jävlar anamma. Precis som med gruppen veckan dessförinnan.

Det där med gruppdynamik är spännande. Och med en grupp individer där de flesta sedan tidigare inte känner varandra, men där alla har samma passion för natur, fysisk aktivitet och god mat, blir det nästan alltid riktigt bra stämning. Det njuts, peppas, gnabbas och skrattas. Och med en outtröttligt optimistisk malmöitalienare som guide, är det svårt att gnälla.

Varje resa känns lite som den första för oss. Ändå har det gått över tjugo år sedan vi organiserade vår första gruppresa till Italien. Alltid med relativt små grupper, bestående av allt ifrån par till soloresenärer och olika kompis- eller familjekonstellationer. Personer i olika åldrar, av olika kön och med olika intressen och yrken. Ofattbart snabbt hittar man varandra. Det blir minnen och ibland vänner, för livet.

Vandring är populärt just nu. I år blev det två vandringsresor efter varandra. Som vanligt rekar Franco och Barbara ordentligt före varje resa. Vissa av lederna har hängt med i många år, andra är nykomlingar. Viktigast är att bjuda på fyra olika naturupplevelser under de fyra dagsvandringarna i Italien och över på franska sidan. Sagan om Ringen, Emil i Lönneberga, Spagettivästern. Associationerna är många.

Majestätiska örnar, visslande murmeldjur och hoppande stenbockar. Lamadjur och iskalla, klarblå sjöar. Picknick på stenhällar; lokal salami och ost, sallader och mörk choklad. Yoga på alpängarna. Och Francos ovärderliga side kick; finaste naturguiden Barbara, som berättar om blommor, plantor och en hel del historia längs vägen.

Med varje resa kommer någon överraskning. Eller felkalkylering. Som oftast blir till något bra. Att planera för mycket får man ont i hjärtat av, om man är italienare, menar Franco.

I år, t ex, blev en av vandringarna lite annorlunda än tänkt, i nyfallen snö med iskalla dopp i alpsjö. Ett annat oväntad inslag var den spontana höghöjdskursen i korrekt espressotillagning med moccabryggare. Nattduell, senior-Sverige mot junior-Italien i fotbollsspel med pannlampor. Och så Francos ständiga tidsoptimism; alla de lite brantare uppförsbackarna är alldeles snart slut! Alla toppar når man inom typ 20 minuter; vart man än befinner sig i förhållande till toppen. ”Allt ordnar sig” och allt är ”fantastiskt skitbra”. Och sen gör det ofta det, och är precis så.

På kvällarna åts mustig Piemonte-mat på lilla hotellet Assietta, ett hotell vi samarbetat med i alla år och som alltid tar väldigt väl hand om oss. Några av yogapassen kördes på hotellets fina takterrass, andra under eller efter vandringarna. Första veckan för Stockholmsbaserade medi-yogainstruktör Per Söder, andra veckan för mig, Louise Malmros Manfrinato, med lite mer dynamisk men vandrings-anpassad yoga.

Under den lediga dagen gick – helt frivilligt 😉 – både orädda och livrädda tryggt säkrade över en av världens längsta hängbroar; drygt 400 meter över en ravin. Mäkta stolta när väl över på andra sidan.

Summa summarum; en väldigt händelserik vecka med både fysiska, mentala och sociala upplevelser utöver det vanliga. Och för oss som arrangerat; två mycket trevliga veckor!!

Nästa år planerar vi lite nyheter. Första veckan som vanligt med Franco Manfrinato som guide och pepp-specialist, Barbara och erfarne/skicklige medicinsk yogainstruktör, Per Söder.

Andra veckan blir det två grupper. Under några av mina kortare vandringar, medan gruppen var ute hela dagen, insåg jag att det finns många som mig, som pga av skador inte klarar heldagsvandringar. Eller som helt enkelt inte är intresserade av att vandra tufft och långt. Därför kommer parallellgruppen nästa sommar göra halvdagsturer i lite mindre branta omgivningar med mer fokus på yoga och mat och får följaktligen några extra fria timmar om dagen att tillbringa i charmiga lilla Sauze med omnejd.

Förutom ovan, planerar Franco och Barbara ännu en resa, vecka tre, med ännu tuffare, men kortare vandringar med fler toppbestigningar. Mer info följer på www.manfrinato.se

Arrividerci!

Franco & Louise

(Foto: Louise Malmros Manfrinato, Tessi Bergholm m fl)

SAUZE D`OULX – THE BEST OF SKI TRIPS

Italian alps at it´s best

Some 25 years ago, this is were we met. On the balcony of the Alps, Sauze d´Oulx. A sunny, open valley with over 400 km of slopes. Great food choices and really nice atmosphere. We still go every winter. Familywise and organized trips every february. It´s cosy, friendly and the off pist among the larches is unbeatable. 

Det fina med Sauze är att det passar de allra flesta; alltifrån grymmaste off pist-åkaren till de som föredrar breda, glassiga pister eller snälla, lätta. Dessutom gör de mysiga pistrestaurangerna  med riktigt bra mat och gott om soltimmar livet skönt för dem som inte prioriterar åtta timmar på skidor.

Väl nere – gamla delen av den lilla byn Sauze, med ca 1000 fasta invånare, är mysig, pittoresk och hela byn full av bra restauranger och pubar/barer. Italienska eller brittiska ägare; engelsmännen har länge haft Sauze som favoritskidort och en hel del har blivit bofasta. Sauze. Förr ett riktigt fest-mekka. Nu lite lugnare. Förutom på La Seggiovia då. Kanske bäst After Ski i alperna?

VÅRA TIPS:

RESA: Bil; ca 19 timmar från Malmö räknat. Flyg; till Milano, eller lite närmare, till Turin. Buss och tåg till Oulx. Buss eller taxi upp till Sauze, på 1500 m.

Varför inte passa på att kombinera skidresan med en natt i Milano eller Torino?

Vill ni resa med oss; mer info på manfrinato.se

MAT: God regiontypisk mat och vinutbudet, särskilt vad gäller de så fina Piemonte-vinerna, är stort. På våra arrangerade resor bor gruppen främst på hotell La Terrazza, mycket för matens skull. Testa både restaurangen och after skin här! Brittiska Jill erbjuder på lite elegantare och väldigt god mat på restaurang Ortiché, på torget. Pastaglad? Il Sugo är en riktig spaghetteria med otaliga och väldigt goda pastarätter på menyn, i mysiga men ganska välfyllda lokaler i gamla bydelen. På La Grangia serverar trevliga Lisa ljuvlig mat, generösa portioner. Ligger precis under liften.

BAR: Nere i gamlabydelen driver våra kompisar Federico och Charlie sin mysiga bar Lampione; mycket bra viner och antipasta, livemusik torsdagar, lördagar. För mer brittisk/irländsk touch, prova Max Bar och puben tvärsöver gatan, skön stämning och vintersport/fotboll på storbild. men allra bästa after skin ligger mellan nya och gamla bydelen, La Seggiovia. Fantastiskt bra stämning och generöst med gratis tilltugg till bra drinkutbud. Mingel och spontandans långt in på småtimmarna. För lite lugnare after ski, jam sessions av olika kvalitet och spik i stubbe; Derby, vid torget.


PISTRESTAURANGER: Till höger direkt efter första liften, La Sosta. Våra vänner Pippo och Francesca bjuder på enkel och god italiensk husmanskost och solstolar i bästa läget. En bit upp, off fina pisten 2000, ligger Ciao Pais, här får man ofta boka utelunchen dagen innan. Lite nonchig service vägs upp av mycket bra mat och stjärnglans; i ett av fåtal fina rum är bl a Mads Mikkelsen stammis. Nyast och högst i backen är la Marmotta; ett utifrån något futuristiskt bygge där utmärkta kocken Tomaso bjuder på något, men inte så farligt, dyrare mat i James Bondmiljö och panoramafönster, mot allt det vita.


Vi önskar er härliga timmar i pisterna!

 

FOOD & COSYNESS IN WINTERY MALMÖ

About winter in Malmö and prefaces in English…

Hej everybody! Our stats show that lots of our followers come from places outside Sweden. We like that a lot! : ) But to write in another language will take the flow away for us, so we decided to compromise; from now on our prefaces will be in English, the rest – if a longer text – you will need to translate. Welcome to a slightly different Manfrinato family-moves blog!

The winter in southern Sweden can be quite depressing, wet and dark. The key to surviving is making the best out of it; long, crispy walks when the sky happens to be blue and if we are lucky enough to have some snow.

The Danes call it ”hygge”, in Sweden we say ”mysig”; the need and necessity to be in cosy, warm environments when the weather hangs over you like a damp, grey blanket. Come with us around Malmö on a mysig, culinary weekend, exploring our favorite restaurangs and bars.

TIPS: Vinbar med smårätter; Gustavino. Café; Solde. Restaurang Asian fusion veg; Saijjva. Hipstermys, riktigt bra mat (men små portioner) och roliga viner; Mineral vid St Knuts torg. Nya, fina Saluhallen i Västra Hamnen har gott om bra matställen. Gillar man piké bowls; På Ris. Grööönt på både vägar och i skålar och glas, fräscha Avokado vid Davidshallstorg.

Ovan; fredag, after work, smiter vi in på en av våra favorit-vinbarer, Gustavino, mysigt i allra högsta grad, supertrevlig personal och goda viner. Limoncello och panettone dök liksom bara upp efter ett glas ljuvligt sardinskt Cannonau.

Koppen med hjärta; före vinbaren, en värmande choklad för mig, stans kanske bästa kaffe för Franco, på utmärkta kaffebaren Solde.

På väg hem, dags för middag. Saijjva ligger i en ganska trist, trafikerad korsning. Men in över tröskeln och man befinner sig plötsligt i Tusen och en Natt. Marockansk-Indisk vacker inredning, jättegod vegetarisk asian fusion och vänligt. Vi äter gott, bl a med vår käre afghanske vän, Alex. Efterrätten tar vi på fina hipstertäta Mineral. God mat har de också!

Lördag sover vi ut. Länge. Lite morgonyoga och sedan långpromenad  i ruskväder till fina Saluhallen i Västra hamnen. Vi stannar till direkt innanför ingången för en poké på restaurang På Ris. (ovan) Joen Sjödell, som startade Lunds första sushiställe, bjuder här på smaskiga Poké bowls. Spännande hawaiianskt öl.

Vi hämtar upp Eira med pojkvän, som ätit på fräscha, nyttiga restaurang Avokado, mitt i stan. Bowls även här och godaste tempehn.

Home sweet home. Vänner på middag. Italiensksvenskt, med betoning på italienskt. Franco lagar bl a tonfiskröra med capris i rotselleri, fyllda tomater. Godaste fisken med färsk chili. Sonen med kompis hjälper till.

Levande ljus, goaste sällskapet. Hej på ett tag!

RYTHMS FROM CUBA

Cuba, rythms & contrasts

Vi kör in i Havanna i en illrosa femtiotalscabbe. Chaufförens röst drunknar i reaggeaton-tonerna, hans bilradio på högsta volym. Efter några dagar på ön njuter vi av de färgstarka husfasaderna, de långa, vita sandstränderna och all spännande konst. Av fantastiskt bra salsa och jazz. Men framför allt; musiken är överallt! På barer, på gator och torg.

Vi förstår ganska snart att vi befinner oss på en kontrasternas ö. Kuba beskrivs ofta som en plats som ingen annan. Vi är benägna att hålla med. Ett paradis med sagolika stränder och turkost vatten. Gungande salsarytmer. Leende, pratglada människor. Men Kuba är också en fattig kommunistdiktatur med matbrist, köer till allt och en hel del frihetslängtande ungdomar.

Den kreativitet och estetik man upplever i arkitekturen och i musiken, återspeglar sig tyvärr inte  i det kubanska köket; tipset om att ta med salt och peppar till restaurangen underlättar! En del att fundera över alltså, men denna annorlunda semester  blev till en väldigt spännande och kontrastrik resa med många intressanta möten, magiska danskvällar och svettig strandträning. Och den dåliga uppkopplingen var nästan det bästa; det blev en riktig familjesemester med nästan helt skärmfri kvalitetstid.

Vi; Franco, Louise, Eira & Nickolas, besökte coola Havanna, pittoreska Trinidad och turisttäta Varadero under två upplevelserika veckor.

TIPS

SALSA: Att planera i förväg är inte lätt på Kuba. Vi insåg det snabbt själva och många av de vi träffade höll med. Upplevelser och dans kommer till dig, och oftast har du roligast när de kommer spontant; på uteserveringar, trottoarer, torg eller t o m på ditt Casa particular (B&B i hemmiljö). Men naturligtvis är det bra att känna till några dansställen: Casa della musica är en dans- och nattklubbskedja som finns på flera ställen på Kuba. I Havanna i stadsdelarna Miramar och i gamla stan, Habana Vieja. I Trinidad mitt i den lilla staden längs en trappa. På Casa della musica dansar man till liveband och stämningen är kanon! Fråga vem som helst, så visar de vägen.

I Havannastadsdelen verdado finns även populära Club 1830, som bl a erbjuder matinédans på helgeftermiddagarna med danstokiga kubaner i alla åldrar. Magiskt! i Samma område ligger urcoola klubben Fabrica de Arte, en mer modern klubb med mix av konserter, dansgolv, teater och konstutställningar. Hotel Florida i gamla stan i gammaldags elegant stil erbjuder också dans i stort sett varje kväll; som att dansa i någons tjusiga vardagsrum i kolonialstil…

Privatlektioner i salsa är både roligt och prisvärt! Längs Calle Neptuno i gamla stan i Havanna finns otaliga lokaler som erbjuder lektioner. Ibland räcker det att fråga någon på de ställena man dansar på, så hänvisas man till en lärare.

FAVORITSTÄLLEN I

Havanna: Kubas spännande huvudstad vill vi verkligen rekommendera! Om ni vill spendera lite mer någon kväll; tjusiga restaurang Carbon, nära utmärkta Museo delle belle Arte. Lite sundare? Ett av endast två vegetariska matställen i Havana Linnea Saludable, fräscht, nyttigt och riktigt gott, stadsdelen Verdado, calle 17. Glöm inte att njuta av all musik, inomhus och utomhus. Liveband/spontandans? Obispo street!

Trinidad: Staden är ett världsarv. Arkitekturen vacker i kolonialstil. Pittoreskt och lugnt. Äta: La Redaccion, calle Maceo 463. En gång tidningsredaktion, nu hippt, mestadels grönt matställe med alternativ, mysig inredning och imponerande toalett! Tvärsöver gatan ligger Massage Hall med duktiga, universitetsutbildade massageterapeuter i väldigt enkla men rena lokaler, calle Maceo 468. Bada? Hyr en femtiotalscabbe och åk till stranden, chaufförer lätta att hitta i centrum. Casa Particular i Trinidad: Vi rekommenderar varmt vårt värdpar Marciel och Gaby på calle Simon Bolivar nära centrum, +53 41998602/+53 592386. Glöm inte Casa della musica längs den vackra trappan mitt i centrum. Cuba Libre på trappstegen och/eller salsa till liveband.

Varadero: Denna turistort i nordvästra delen av Kuba har inte mycket Cubafeeling men fantastiska stränder med bra möjligheter till olika sporter. Gratis volleybollnät lite överallt, kitesurfing. Mat: Restaurang Salsa Suarez, calle 31 serverar riktigt god och prisvärd mat med smak (!). Tvärsöver gatan ligger restaurang Alex, helt ok mat och vänlig personal.

Lurad? Kuba är fattigt. Risken att bli lurad av personer som behöver tjäna en extra slant på oss turister, finns. Vi blir lurade redan första dagen, på ett väldigt vänligt vis, och vi blandar ihop de olika valutorna ett par gånger, innan vi lär oss. Bra att kolla med någon vad en taxi bör kosta, etc, för att kunna stå på sig. Njut gärna av alla spontansamtal på gatan, men tänk på att några kan vilja ha pengar för att de ”guidat” dig till en viss plats, ofta med löfte om salsafestival.

Gör alltid upp om priset innan du tar taxi eller arrangerar något, och se till att priset ni får är i valutan cuc.

Trygghet? Förutom lurendrejerier lär Kuba vara en av världens säkraste länder att resa i, även som ensam kvinna. När dottern och jag går ensamma hem genom stan efter salsakvällar känner vi oss helt trygga, även i storstaden Havanna. Visslande, lite väl intensivt dansande och kontaktsökande killar/män finnes, men ett hej och tack, förstås direkt. De ensamresande tjejer vi träffar, är överens.

Wi fi? Det är väldigt dålig uppkoppling på Kuba. Speciella kort med koder går att köpa, men de fungerade si sådär. Ovanlig känsla till en början, men otroligt avstressande efter ett par dagar! Köp en boll, ta med en kortlek. Längesedan vår familj lekte, tränade och skrattade så intensivt ihop.

Tack för denna gång! Nästa inlägg om världens mat i lilla Malmö…

 

December Weekend i Madrid

 

Först o främst vill vi i FamilyMoves önska er ett riktigt Gott nytt år! Slutet på mitt 2018 (Eira), tillbringades i den spanska huvudstaden Madrid. Jag åkte iväg en weekend för att hälsa på min kompis Javier, som är uppvuxen i Madrid men som nu bor i Malmö. Under julen var han tillbaks hos familjen och jag passade på att åka ner o hälsa på. Min första gång i Madrid – men definitivt inte den sista!

TIPS:  

Restauranger: La Carmencita: Den näst äldsta trattorian i Madrid. Mysig, karaktäristisk men modern restaurang med en spanskt mathistoriskt tema på menyn. Perrachica, enorm och vacker restauranglokal, inredd i industriell kolonialstil. Bra priser och stort utbud på menyn!  Fler bra restauranger enligt matglada madridkompisar: Rest Inclan Brutal (inclanbrutalbar.com) El imparcial  – restaurang i ex historisk tidningsredaktion i vacker byggnad. (elimparcialmadrid.com) Celsoy Manolo (celsoymanolo.es)

Marknader: Mercado de San Miguel. För det bredaste utbudet på mat från hela Spanien, välj San Miguel Matmarknad. Upplev dofterna, färgerna och smakerna i denna historiska byggnad.

Low budget: Testa tre karaktäristiska Tapasbarer: Indalo Tapas, Casa Camacho och Venta il Segoviano.

Kultur: El Prado: Konstintresserad eller inte, så är Prado en unik upplevelse. På detta framstående museum finner du över 2000 verk, vilka skapats av några av tidernas mest berömda konstnärer. Besök även Royal Palace och Cathedral de la Almodena.

Uteliv: Upptäck Madrids Hipsterområde Malasaña och värm upp – eller avsluta kvällen med några glas på Ojalá. En bar med sandstrand i källaren – mycket förvånande i en storstad men verkligen en upplevelse att plötsligt avnjuta en sangria på stranden. För ciderälskaren; La tita rivera, specialiserar sig på just cider i en mängd olika spännande smaker. (Mycket mysig innergård)! Klubb Ocho y Medio. Blandad musik, härlig stämning! Öppet till sena morgontimmar som de flesta ställen i Madrid och Spanien. Club Mitty; för dig som älskar reggaeton. Salsa/ bachataklubb en bit utanför Madrid centrum, i Torrejon, 7 Rosas. Även studentområdet Moncloa är bra för fest!

Madrid är en av de folkrikaste städerna i EU, med sina 3,2 miljoner invånare i staden och 6 miljoner om man räknar med dess förorter. Vad som förvånade mig var att trots alla människor och de många distrikten, kändes staden energimässigt väldigt lugn och harmonisk. Utbudet på kultur, mat, nöjen, shopping med mera känns oändligt, precis som man ju vill ha det i stora städer, men det unika i Madrid är att det ändå känns som i en mindre spansk ort;, harmoniskt, mañana-mañana och mysigt.

Det finns ett välfungerande tunnelbanesystem i Madrid som tar dig til alla de olika delarna på ett smidigt sätt. Det är gynnsamt att köpa ett tunnelbanekort för att ta sig runt men underskatta inte att promenera. Speciellt under julen var det fantastiskt att gå många timmar och se de vackra ljusen, de breda vackra gatorna. Sevärdheter som rekommenderas är det Kungliga palatset, katedralen La Almodena, Plaza de España, Plaza Mayor mf.  Gå nerför huvudgatan i centrum Gran Vía, som kantas av caféer, restauranger och framförallt butiker. För shoppingälskaren är Madrid ett toppval.  Efter många stadstimmar, var det läge för att varva ner lite och då är parken El Retiro ett utmärkt val. Här tog vi en picnic och såg ett vackert glashus som kallas Kristallhuset.

Nätterna här är lika livliga som dagarna och normen här är att festa till klockan hav sju på morgnarna, så passa på att dansa loss när du är här! Det gjorde verkligen vi. Avslutningsvis vill jag säga att det är en stad som jag definitivt kommer att besöka igen, för den väcker vem som helst till liv!

 

 

 

Christmas feeling in Copenhagen

En av många fördelar med att bo i Malmö är helt klart att man är granne med Köpenhamn! Igår blev det spontan julmiddag hos goda vänner över sundet. En knapp halvtimme från det att vi sätter oss på tåget och susar över bron, är vi där. Tågen går var tjugonde minut, varje timme nattetid och tvärsöver gatan från centralstationen ligger Tivoli. Världens nästäldsta nöjespark med en fantastisk julmarknad. Visst, fake-snö, turisttätt och oändlig bling bling, men så vänligt och vackert och omöjligt att inte komma i julstämning.

Men inte bara Tivoli förmedlar julstämning i ”byen”. Hela centrum är julpyntat. På gågatan, Strøget, kan man besöka Royal Copenhagen med sin årliga tradition att låta kändisar duka sitt eget julbord. Varuhusen Illums och Magasins fina julskyltningar, H.C. Andersens Julmarknad på Axeltorv mittemot Tivoli, men också julmarknader i fristaden Christiania och i turisttäta Nyhavn. Läs mer på www.kopenhamn-guide.se/julmarknader.

Vi promenerar runt ett tag, Köpenhamn är en både cykel- och promenadvänlig storstad, blir lite sugna på en öl och hamnar på Bird, en kedja pubar – som känns som allt annat än en kedja – specialiserade på craft beer och gin. Bird är en del av Tivolis  fina Food Hall, men kan nås även från gatan. Vi fastnar ett tag över varsin IPA, medan trevlige och professionelle walesaren Rhys bakom bardisken, berättar om de många ölsorterna, bryggda av Anders Kissmeyer f d Carlsberg och Worlds Best Brewer-award winner, om hur jag väljer så lågt s k IBU som möjligt om jag vill ha min öl mindre bitter och om hur svårt det är att lära sig danska eller svenska i Skandinavien eftersom alla vill prata engelska.

Ut i natten,bl a längs myllrande, alternativa Larsbjørnsstræde med sina mysiga, välfyllda barer och restauranger, och vi är framme hos våra svenska vänner, väl rotade i den vackra danska huvudstaden. Skaldjursgryta med ris. Gott vin och långa diskussioner i en vacker våning. Tack för fin julkväll!

WEEKEND IN LONDON

Långhelg i London. Teater, IPA & Kahlo

Louise:

Går det att tröttna på London? Och finns det något bättre än att fly gråblåsiga Sverige en helg i november för ett par kultur- och festglada dagar i denna fantastiska stad?

TIPS

BOENDE: Kan varmt rekommendera att bo i kvarteren kring Earls Court i Kensington. Gott om småhotell i lagom prisklass i mysiga kvarter. Vi bodde smått/fräscht/nära till allt på Ibis Styles Kensington. Tvärsöver gatan från Earls Court T-banestation, och alla möjliga typer av restauranger och pubar i typiska Londonkvarter.

KONST&TEATER: Teater; Hoppa av T-banan i stämningsfulla men turisttäta Covent Garden – just nu i magisk julkostym – och promenera till West End, ett vimmel av teatrar med musikaler och pjäser i världsklass. Vi beställde biljetter till populära och väldigt roliga komedin ”The play that goes wrong” redan hemifrån och köade till biljettluckan för rabatterade biljetter på Leicester Square för ännu en teaterupplevelse. Konst:Bara en långpromenad från Earls Court på Cromwell Rd, ligger  fantastiska Albert and Victoria Museum och andra bra museum.

MAT&DRYCK Oj, oj. Så mycket att välja ibland och faktiskt inte så dyrt som vi mindes det. Gastropubarna har ofta god mat. Indisk mat ett måste i London. Lilla ”Tandoori Restaurant” på samma gata som vårt hotell, Hogarth Rd; enkelt, vänligt och gott. Pizzorna på ”Franco Manca” runt hörnan på Earls Ct Rd, också riktigt bra. Nära vår teater slank vi in på Café Murano Pastificio, vägg i väg med eleganta restaurang Murano. Jättegoda färska, pumpafyllda pastaknyten till helt ok pris (med tanke på adressen). Bästa matupplevelsen var ändå ”Turtlebay” i coola Brixton; västindisk  spännande mat och härlig stämning.

PUBAR Vad gäller pubar, vinner vår kvarterspub på Earls Court Rd, Courtfield för sin gästvänlighet, sin goda IPA-Punk, trevliga albanska ägaren och det internationella klientelet – alla åldrar och typer, inklusive Zlatan-look alike! Men mest minnesvärt; Ashbees, parallellgatan till vårt hotell. Polska Katarina, en dam i sina bästa år (80+), släcker ner efter 23 och blir svartklubb, serverar rödvin i murrig men karaktärsfull källarbar.

FYSISK AKTIVITET med tunnelbanan kommer man smidigt direkt på plats till de flesta ställen, men den gör också promenerandet enklare. Gå in, ta t-banan hem eller gå emellan stationerna och se andra delar av jättestaden.

SHOPPING Fina och originella butiker på Monmouth street i Camden/Covent Garden, en liten pärla. Vill man vara än mer ”turistig” är såklart Portobello Market, T-bana Liverpool street, alltid uppiggande. Missa inte vintagebutiken Goldsmith på Portobello Rd.

Harrods 5000 anställda är fördelade på 330 avdelningar och sju våningar. Varuhuset en upplevelse i sig, med eller utan shoppingambitioner. Varför inte lyxa till det med lite afternoon tea, på deras klassiska ”The Tea Room” med te, scones och sylt för 15 pund. T-bana hit; Knightsbridge.

RESAN:

Hur mycket man än uppskattar Malmös kultur- och krogvärld, lockar såklart riktigt stora städer med sitt oslagbara utbud. Kompis Inger och jag delar kultur-, mat- och vinintresset. Och så gillar vi korta, intensiva resor. Vi stack till London häromhelgen. Det blev mer musikal än teater, fler glas IPA än vin. Men massor av god mat!

På fyra dagar, torsd-sönd, upplever vi massor utan att stressa det minsta. Redan första kvällen efter god mat på gastropub, slinker vi in på puben Courtfield och har så trevligt att vi hamnar här varenda kväll därefter.

Morgonen därpå, tidigt med semestermått mätt, lyser solen uppiggande genom vita hotellgardiner – trots utlovat regn.  På med gympadojjor och härlig långpromenad till A&V museum. Frida Kahlo slutsåld, men extrabiljetter möjliga. En dryg halvtimme i snygg engelsk kö, och biljetter till samma eftermiddag i våra händer. Innan vi går, en titt på en av de fria utställningarna. Visar sig vara en underbar utställning där fem konstnärer från Mellanöstern visar, och i videos berättar, om sina verk. Hemåt, en god vedugnsbakad pizza på italienaren runt hörnet, kort siesta och sedan tillbaka till museet. Frida Kahlo fantastisk.

På kvällen var det dags för komedi. I ”The Play that goes wrong” börjar skämten redan innan pjäsen startat, i form av en scenarbetare som letar efter sin bulldog i  publiken. Ungefär där börjar man skratta. Och sedan håller det i sig i ca två timmar. 

Under lördagen blir det mer promenader, en titt inne på anrika Harrods, kö igen för att hitta rabatterade West End-biljetter; än är vårt teatersug inte stillat! Efter skrattkalaset kvällen kvällen innan är vi lite sugna på något tyngre. Men mycket är slutsålt. Det slutar istället med en maffig musikalklassiker; 42:nd Street. Fantastisk stepp och sång (men oj vilken ouppdaterad scenografi!). Härligt peppiga efteråt. Vi promenerar genom Cina Town, går lite vilse men hamnar på oväntat roliga gator. Hem och byta skor!

Till Brixton och journalistkollega Ellie som jag träffade i Israel (förra inlägget). Den västindiska restaurang hon valt ut, Turtlebay, är verkligen en hit. Hopplöst vimsig men vänlig personal, bra stämning och så spännande, smakrik mat. Inger äter Trinidadkyckling med kokosmjölk och karibiska kryddor, Ellie Jerked chicken och jag sötpotatis, ångat ris och aubergineröra. Banoffeepajen till efterrätt ska jag sent glömma!

En kort pubrunda efteråt i trendiga, hipstertäta Brixton och vi inser att åldersuppdelningen här ser ut mer som i Sverige. Tillbaka till Kensington och pubar med folk i alla åldrar. Men innan vi lämnar Brixton, får jag en titt längs den Atlantic road, den gata jag bodde på ett tag 89-89. Brixton betydligt ruffigare då, men på ett sätt charmigare. Nostalgi!

När vår favoritpub stänger är vi inte tillräckligt sömniga för att gå tillbaka till hotellet. Jag frågar Ellie vart man går när pubarna stänger, en hemlös kille som vi nyss gett ett pund lyssnar och ler stort och förklarar att han vill visa oss ett ”secret place” intill. Vi följer med och några hus bort, nerför en trappa ligger en liten bar, Ashbees, som vi sett varit välbefolkad tidigare. Vi smyger nerför en mörk trappa och hamnar på ett mysigt men lite märkligt, vardagsrumsliknande ställe. Ägaren Katarina masar sig fram till vårt bord, placerar ett krokigt finger framför munnen och väser fram att vi måste vara tysta, annars blir hon av med sina tillstånd. Hon är 84 år, polska och, ska det visa sig, full av galna historier. Det är lite som att kliva in i en film.  

ISRAEL; DESERT YOGA AND KIBBUTZ VISITS

Mellanösterns största yogafestival & kibbutzer – i Negevöknen

  Foto: Rafael Pincas

Mil efter mil genom Israels ökenmarker. Fascinerande, lite agorafobiskt men så vackert. Befolkat i minst 4000 år. Idag bor ca 8% av Israels befolkning här, många på kibbutzer eller i några av de småstäder som vuxit upp. Ca 150 000 av ökeninvånarna, utspridda över hela öknen, är seminomader och  beduiner. Vi ser deras fallfärdiga plåtskjul genom bussfönstret och läser om deras tuffa villkor, ekonomiskt och politiskt. Både seriösa, generösa program och tvångsförflyttningar i försök att urbanisera  beduinerna, har varit problematiska. De vill bevara sin livsstil. Andra projekt i öknen har varit mer lyckade. Man har bl a planterat ut imponerande 240 miljoner träd sedan år 1900. Trots vattenbrist; mindre än 50 mml regn per år, har öknen Israels skönaste klimat med torr, lagom varm luft och svala nätter. Och här finns gott om eldsjälar som vill göra livet i öknen möjligt för fler.

Jordanien och dess vackra, rödbruna bergskedja följer oss och känns helt nära. Ibland ser vi unga tjejer och killar i militärkläder långt borta i hettan, kånkandes på k-pistar nästan större än de själva. 85% av Negevöknen är militärt övningsområde. Mest ser vi sand, klippor och berg i vackra nyanser. Kameler i långa rader. Och strutsar. Vi får veta att här finns både vargar och skorpioner men stöter lyckligtvis inte på några. Inte ens när vi smiter ifrån Yogafestivalens kvällskonsert och klättrar upp på en klippa för att njuta av öknens fantastiska stjärnhimmel.

Först testar vi ökenyoga inomhus i en studio med trollbindande utsikt över Negevs månlandskap. Vår yogainstruktör är en ung finsk-israeliska, född och uppvuxen i norra Israel. Här, på besök på Mellanösterns största yogafestival Arava, träffade hon mannen i sitt liv, gifte sig och flyttade ut i öknen. Vi kör ett lugnt, fint vinyasha-pass, hela tiden med vyn bakom den stora fönsterrutan i blickfokus.

Vårt nästa yogapass hålls i solnedgången framför de imponerande Salomons pelare. 1000 personer under stjärnhimeln. Tyska yogaläraren Patricia, som driver Spirit Yogas tre populära yogastudios i Berlin, är gästlärare och håller i passet. Hennes lugna men starka röst ekar över folkmassan, ut i öknen. Efteråt när jag intervjuar henne, berättar hon att hon varit nervös. Att hon aldrig gjort något liknande: ”Vi behöver skakas om ibland. Jag behövde definitivt lämna min trygga bubbla och mina tjusiga studios i Berlin. För mig kändes detta mycket spännande. Här ute i öknen kan vi inte gömma oss, här är vi ensamma i all vår sårbarhet. Det är viktigt att ibland lämna sin ”comfort zone”.

Jag pratar också men en av festivalens grundare och projektledare, Roni Friedman. Hon berättar med stolthet hur festivalen vuxit under de nio år den funnits. Att man idag har 40 israeliska och 5 utländska yogalärare fördelade över 45 work shops och yogapass. Festivalen hålls första helgen i november, torsd-sönd och kostar mellan 4-500 euro med boende, från tält till lyx, inkluderat. Hon berättar också om komplexiteten i sitt land,  hur hon och hennes kollegor kämpar för att inkludera fler folkgrupper och hur man nu börjat med yogaklasser i t ex Ramallah på Västbanken. Roni har ett otroligt smittande leende och brinner för sitt projekt. Hon ber mig hälsa alla välkomna till nästa års festival!

Under yogafestivalen och på Kibbutzerna träffar vi många inspirerande, hängivna människor. Kibbutzföreträdarna är riktiga eldsjälar som berättar om hållbarhetsarbete, ökenodlingar, inkludering och kollektivt tänkande.

De kibbutzer vi bor på erbjuder fräsch, spartansk övernattning till billig peng; kan rekommenderas! Kibbutz Ketura har 170 medlemmar, endast två har fått lämna kibbutzen sedan dess start för 40 år sedan. Allas inkomster går till kibbutzen, alla familjer tilldelas ett hus på 80 kvadrat. En liten summa att göra vad man vill för till varje familj. Utbildning från dagis till gymnasiet för barnen, i samarbete med andra kibbutzer i området. Socialism i liten skala som verkar funka. Ungar som springer barfota i solen och på basketplanen. Gemensam tvättstuga, matbutik, festlokal och ölbryggeri. Vi får en liten ölprovning, ledd av amerikansk-israeliske Neil, som brygger sex olika typer, den mest spännande en med rökt dadelsmak.  Valfri religion eller ingen alls. Lite mindre socialistiskt; stor dadelpalmsodling och solenergipark mitt i öknen, som ger en miljon dollar per år. Kibbutzen driver också universitetsutbildning i ekologi/agrikultur för både israeler, palestinier och utländska studenter.

Nästa kväll åker vi till den lite mindre kibbutzen Lotan. Här ligger fokus på ekologi, solenergiproduktion och, såklart, dadlar. Det man tjänar, behåller man själv, annars allt annat gemensamt. Denna kibbutz är lite mysigare och mer hemtrevlig. Italiensk-israeliska Laura, lagar fantastisk mat i den gemensamma matsalen/kaféet. Det israeliska köket är överhuvudtaget spännande, såklart med inspiration från alla de länder deras invånare har sitt ursprung i. Det känns som om man plockat det bästa från många världar.

Vi besöker också jordens lägsta plats nära Döda havet, vi åker därifrån med linbana upp till historiskt intressanta Massada, på havsnivå, där alla invånare gjorde uppror mot romarna i form av kollektivt självmord. Vi vandrar, tittar på fantastiska klippformationer och rider kamel i vackra nationalparken Timna park. Och på alla platser äter vi gott. Fantastiska dadlar och pompelmos (sötare variant av grapefrukt) odlade i öknen. Bästa restaurangen heter Ursula, utifrån sett en anonym och riktigt ful vägkrog mitt i öknen. Väl inne, hemtrevligt, lite hippieinspirerat med riktigt god mat och generösa portioner.

En mycket annorlunda och lärorik resa är slut.Tack från Israel! //Louise

 

 

 

 

 

 

ISRAEL – TEL AVIV NEGEV EILAT

The Med, the Red and the Dead

Louise:

Hej! Igår kväll kom jag hem från en pressresa i Israel där jag tillsammans med drygt 20 andra journalister från olika delar av Europa utforskat framför allt södra Israel och Negev-öknen. En på många sätt annorlunda resa i ett intressant och komplext land. Här kommer det första av ett par inlägg om Israel.

Israel. Ett litet, tättbefolkat land med kuster mot tre hav; Medelhavet, Röda havet och Döda havet. Norröver, festglada, öppensinnade Tel Aviv och magiska, mer konservativa Jerusalem. Den stora Negev-öknen söderut. Längst ner, turisttäta Eilat.

Israel. Fantastisk natur, god, nyttig mat med influenser från hela världen. På ytan kanske inte överdrivet vänligt eller vidare serviceinriktat, men ett spännande och särpräglat land med många intressanta möten, om man ger det lite tid.  Och trots landets i allra högsta grad komplexa politiska läge, religösa och politiska motsättningar, både inom den dominerande judiska gruppen och mellan etniska grupper, finns här massor av vilja och visioner, om än i lite olika riktning. Bitvis är spänningarna påtagliga. Men också hoppfulla diskussioner om integration och fred återkommer under resans gång.

Säkerhetsläget skiftar. Oftast avråds turister från att besöka Israels närområde mot Gaza, medan resten av landet anses vara säkert.

MINA TIPS

RESRUTT: Flyg till fina Tel Aviv, väl värt att stanna hela semestern (både kultur, stads- och strandliv) eller stanna ett par dagar för att sedan ta buss eller hyrbil ner till Eilat. Utgå från denna, inte vackraste av platser, för att göra utflykter till undervattens-museum, ökenupplevelser, Döda havet-flyt, ökenyoga och intressanta kibbutzbesök, med möjlighet till övernattning. Alternativt flyg direkt till Eilat och utgå därifrån. Själva Eilat består mest av fult nybyggt, neonskyltar och jättehotell, men har fint undervattensobservatorium, dykning i världsklass och bra bad. Och så ligger det nära öknen!

Härligt väder mest hela vintern på de flesta platser i Israel.

TEL AVIV: Kallad ”Staden som aldrig sover”. (Utom möjligen några timmar under sabbaten… ; ) Strax under 450 000 invånare, över 3, 5 milj turister per år. Har världens största start up-center efter Silicon Valley. Invånare: 96% judar, varav många sekulära, resten muslimska och kristna arabisktalande.

Eurovisionvärd 2019, världsberömd prideparad. Mångfasetterat, modernt och öppet men också traditionellt och konservativt. Kontrasterna blev extra påtagliga när jag gick från myllrande, multikulturellt bar- och restauranghäng nattetid i Jaffa till sabbat-hissen på hotellet (inte ok med hissknappsaktivitet fred kväll-lördag vilket innebär att hissen under sabbaten stannar automatiskt på varje våning; vårt hotell hade 22. Jag bytte hiss ; ) Besök gamla stan och hamnen i Jaffa. Vackert! Historiens vingslag… Charmigt. Restauranger, barer (Yohanan Street!) trånga gränder, gatumusikanter, gallerier. Kvarteren i Florentin också bra, med bl a spännande graffiti. Vi åt en jättegod shawarma och inhemsk öl på restaurang Casbah, bilden nedan. Härlig stämning, härlig stad.

GENOM NEGEVÖKNEN: Negev, ”torr plats” på hebreiska, upptar hela 60% av Israels yta och sträcker sig från Döda havets sydöstra del, gränsar till Jordanien i öst och Egypten i öst. Bussresan från Tel Aviv längs Döda havet, ökenlandskap och Jordaniens gulbeiga och rödbruna berg nära inpå, var magisk.

Vi stannade en natt i En Boqeq, en märklig resort med curryfärgad sand och ett par enorma höga hotell mitt i öknen, och fick oss ett dopp i Döda havet. Ett hav som olyckligtvis krymper. Vattenbristen är stor i området och avsaltningen är nödvändig för befolkningen i Israel, men framför allt i fattigare Jordanien. Trots dessa oroväckande fakta var detta kanske mitt mest oförglömliga havsdopp hittills . Känslan är att man flyter ovanpå vattenytan. Vattnet är som olja, mjukt som balsam. Botten täckt av kritvita, stora saltkristaller. Att simma funkar inte; lägger man sig på mage, flyter man liksom upp och kan inte använda armar eller ben. Efteråt är man alldeles vit, huden som sammet : ) På bilderna nedan, resorten och mina guppande italienska kollegor med Jordaniens siluett i bakgrunden.

Mer om Negev i nästa inlägg;  bl a Mellanösterns största yogafestival vid Salomons pelare mitt i öknen, kibbutzer och konstnärsbyar fulla av eldsjälar. Den traditionella kamelridningen; min hette Laila. Världens största slukhål, jordens lägsta plats och lite delfiner och hajar i Eilat.

Nedan; jag och goa brittiska journalisten Allie.

Hej så länge! Shalom!

PS: När jag är på pressresa är de texter och åsikter jag förmedlar alltid helt mina egna. Bilderna mina eller journalistkollegornas.