FOOD & COSYNESS IN WINTERY MALMÖ

About winter in Malmö and prefaces in English…

Hej everybody! Our stats show that lots of our followers come from places outside Sweden. We like that a lot! : ) But to write in another language will take the flow away for us, so we decided to compromise; from now on our prefaces will be in English, the rest – if a longer text – you will need to translate. Welcome to a slightly different Manfrinato family-moves blog!

The winter in southern Sweden can be quite depressing, wet and dark. The key to surviving is making the best out of it; long, crispy walks when the sky happens to be blue and if we are lucky enough to have some snow.

The Danes call it ”hygge”, in Sweden we say ”mysig”; the need and necessity to be in cosy, warm environments when the weather hangs over you like a damp, grey blanket. Come with us around Malmö on a mysig, culinary weekend, exploring our favorite restaurangs and bars.

TIPS: Vinbar med smårätter; Gustavino. Café; Solde. Restaurang Asian fusion veg; Saijjva. Hipstermys, riktigt bra mat (men små portioner) och roliga viner; Mineral vid St Knuts torg. Nya, fina Saluhallen i Västra Hamnen har gott om bra matställen. Gillar man piké bowls; På Ris. Grööönt på både vägar och i skålar och glas, fräscha Avokado vid Davidshallstorg.

Ovan; fredag, after work, smiter vi in på en av våra favorit-vinbarer, Gustavino, mysigt i allra högsta grad, supertrevlig personal och goda viner. Limoncello och panettone dök liksom bara upp efter ett glas ljuvligt sardinskt Cannonau.

Koppen med hjärta; före vinbaren, en värmande choklad för mig, stans kanske bästa kaffe för Franco, på utmärkta kaffebaren Solde.

På väg hem, dags för middag. Saijjva ligger i en ganska trist, trafikerad korsning. Men in över tröskeln och man befinner sig plötsligt i Tusen och en Natt. Marockansk-Indisk vacker inredning, jättegod vegetarisk asian fusion och vänligt. Vi äter gott, bl a med vår käre afghanske vän, Alex. Efterrätten tar vi på fina hipstertäta Mineral. God mat har de också!

Lördag sover vi ut. Länge. Lite morgonyoga och sedan långpromenad  i ruskväder till fina Saluhallen i Västra hamnen. Vi stannar till direkt innanför ingången för en poké på restaurang På Ris. (ovan) Joen Sjödell, som startade Lunds första sushiställe, bjuder här på smaskiga Poké bowls. Spännande hawaiianskt öl.

Vi hämtar upp Eira med pojkvän, som ätit på fräscha, nyttiga restaurang Avokado, mitt i stan. Bowls även här och godaste tempehn.

Home sweet home. Vänner på middag. Italiensksvenskt, med betoning på italienskt. Franco lagar bl a tonfiskröra med capris i rotselleri, fyllda tomater. Godaste fisken med färsk chili. Sonen med kompis hjälper till.

Levande ljus, goaste sällskapet. Hej på ett tag!

RYTHMS FROM CUBA

Kuba; en kontrastrik familjesemester

Vi kör in i Havanna i en illrosa femtiotalscabbe. Chaufförens röst drunknar i reaggeaton-tonerna, hans bilradio på högsta volym. Efter några dagar på ön njuter vi av de färgstarka husfasaderna, de långa, vita sandstränderna och all spännande konst. Av fantastiskt bra salsa och jazz. Men framför allt; musiken är överallt! På barer, på gator och torg.

Vi förstår ganska snart att vi befinner oss på en kontrasternas ö. Kuba beskrivs ofta som en plats som ingen annan. Vi är benägna att hålla med. Ett paradis med sagolika stränder och turkost vatten. Gungande salsarytmer. Leende, pratglada människor. Men Kuba är också en fattig kommunistdiktatur med matbrist, köer till allt och en hel del frihetslängtande ungdomar.

Den kreativitet och estetik man upplever i arkitekturen och i musiken, återspeglar sig tyvärr inte  i det kubanska köket; tipset om att ta med salt och peppar till restaurangen underlättar! En del att fundera över alltså, men denna annorlunda semester  blev till en väldigt spännande och kontrastrik resa med många intressanta möten, magiska danskvällar och svettig strandträning. Och den dåliga uppkopplingen var nästan det bästa; det blev en riktig familjesemester med nästan helt skärmfri kvalitetstid.

Vi; Franco, Louise, Eira & Nickolas, besökte coola Havanna, pittoreska Trinidad och turisttäta Varadero under två upplevelserika veckor.

TIPS

SALSA: Att planera i förväg är inte lätt på Kuba. Vi insåg det snabbt själva och många av de vi träffade höll med. Upplevelser och dans kommer till dig, och oftast har du roligast när de kommer spontant; på uteserveringar, trottoarer, torg eller t o m på ditt Casa particular (B&B i hemmiljö). Men naturligtvis är det bra att känna till några dansställen: Casa della musica är en dans- och nattklubbskedja som finns på flera ställen på Kuba. I Havanna i stadsdelarna Miramar och i gamla stan, Habana Vieja. I Trinidad mitt i den lilla staden längs en trappa. På Casa della musica dansar man till liveband och stämningen är kanon! Fråga vem som helst, så visar de vägen.

I Havannastadsdelen verdado finns även populära Club 1830, som bl a erbjuder matinédans på helgeftermiddagarna med danstokiga kubaner i alla åldrar. Magiskt! i Samma område ligger urcoola klubben Fabrica de Arte, en mer modern klubb med mix av konserter, dansgolv, teater och konstutställningar. Hotel Florida i gamla stan i gammaldags elegant stil erbjuder också dans i stort sett varje kväll; som att dansa i någons tjusiga vardagsrum i kolonialstil…

Privatlektioner i salsa är både roligt och prisvärt! Längs Calle Neptuno i gamla stan i Havanna finns otaliga lokaler som erbjuder lektioner. Ibland räcker det att fråga någon på de ställena man dansar på, så hänvisas man till en lärare.

FAVORITSTÄLLEN I

Havanna: Kubas spännande huvudstad vill vi verkligen rekommendera! Om ni vill spendera lite mer någon kväll; tjusiga restaurang Carbon, nära utmärkta Museo delle belle Arte. Lite sundare? Ett av endast två vegetariska matställen i Havana Linnea Saludable, fräscht, nyttigt och riktigt gott, stadsdelen Verdado, calle 17. Glöm inte att njuta av all musik, inomhus och utomhus. Liveband/spontandans? Obispo street!

Trinidad: Staden är ett världsarv. Arkitekturen vacker i kolonialstil. Pittoreskt och lugnt. Äta: La Redaccion, calle Maceo 463. En gång tidningsredaktion, nu hippt, mestadels grönt matställe med alternativ, mysig inredning och imponerande toalett! Tvärsöver gatan ligger Massage Hall med duktiga, universitetsutbildade massageterapeuter i väldigt enkla men rena lokaler, calle Maceo 468. Bada? Hyr en femtiotalscabbe och åk till stranden, chaufförer lätta att hitta i centrum. Casa Particular i Trinidad: Vi rekommenderar varmt vårt värdpar Marciel och Gaby på calle Simon Bolivar nära centrum, +53 41998602/+53 592386. Glöm inte Casa della musica längs den vackra trappan mitt i centrum. Cuba Libre på trappstegen och/eller salsa till liveband.

Varadero: Denna turistort i nordvästra delen av Kuba har inte mycket Cubafeeling men fantastiska stränder med bra möjligheter till olika sporter. Gratis volleybollnät lite överallt, kitesurfing. Mat: Restaurang Salsa Suarez, calle 31 serverar riktigt god och prisvärd mat med smak (!). Tvärsöver gatan ligger restaurang Alex, helt ok mat och vänlig personal.

Lurad? Kuba är fattigt. Risken att bli lurad av personer som behöver tjäna en extra slant på oss turister, finns. Vi blir lurade redan första dagen, på ett väldigt vänligt vis, och vi blandar ihop de olika valutorna ett par gånger, innan vi lär oss. Bra att kolla med någon vad en taxi bör kosta, etc, för att kunna stå på sig. Njut gärna av alla spontansamtal på gatan, men tänk på att några kan vilja ha pengar för att de ”guidat” dig till en viss plats, ofta med löfte om salsafestival.

Gör alltid upp om priset innan du tar taxi eller arrangerar något, och se till att priset ni får är i valutan cuc.

Trygghet? Förutom lurendrejerier lär Kuba vara en av världens säkraste länder att resa i, även som ensam kvinna. När dottern och jag går ensamma hem genom stan efter salsakvällar känner vi oss helt trygga, även i storstaden Havanna. Visslande, lite väl intensivt dansande och kontaktsökande killar/män finnes, men ett hej och tack, förstås direkt. De ensamresande tjejer vi träffar, är överens.

Wi fi? Det är väldigt dålig uppkoppling på Kuba. Speciella kort med koder går att köpa, men de fungerade si sådär. Ovanlig känsla till en början, men otroligt avstressande efter ett par dagar! Köp en boll, ta med en kortlek. Längesedan vår familj lekte, tränade och skrattade så intensivt ihop.

Tack för denna gång! Nästa inlägg om världens mat i lilla Malmö…

 

December Weekend i Madrid

 

Först o främst vill vi i FamilyMoves önska er ett riktigt Gott nytt år! Slutet på mitt 2018 (Eira), tillbringades i den spanska huvudstaden Madrid. Jag åkte iväg en weekend för att hälsa på min kompis Javier, som är uppvuxen i Madrid men som nu bor i Malmö. Under julen var han tillbaks hos familjen och jag passade på att åka ner o hälsa på. Min första gång i Madrid – men definitivt inte den sista!

TIPS:  

Restauranger: La Carmencita: Den näst äldsta trattorian i Madrid. Mysig, karaktäristisk men modern restaurang med en spanskt mathistoriskt tema på menyn. Perrachica, enorm och vacker restauranglokal, inredd i industriell kolonialstil. Bra priser och stort utbud på menyn!  Fler bra restauranger enligt matglada madridkompisar: Rest Inclan Brutal (inclanbrutalbar.com) El imparcial  – restaurang i ex historisk tidningsredaktion i vacker byggnad. (elimparcialmadrid.com) Celsoy Manolo (celsoymanolo.es)

Marknader: Mercado de San Miguel. För det bredaste utbudet på mat från hela Spanien, välj San Miguel Matmarknad. Upplev dofterna, färgerna och smakerna i denna historiska byggnad.

Low budget: Testa tre karaktäristiska Tapasbarer: Indalo Tapas, Casa Camacho och Venta il Segoviano.

Kultur: El Prado: Konstintresserad eller inte, så är Prado en unik upplevelse. På detta framstående museum finner du över 2000 verk, vilka skapats av några av tidernas mest berömda konstnärer. Besök även Royal Palace och Cathedral de la Almodena.

Uteliv: Upptäck Madrids Hipsterområde Malasaña och värm upp – eller avsluta kvällen med några glas på Ojalá. En bar med sandstrand i källaren – mycket förvånande i en storstad men verkligen en upplevelse att plötsligt avnjuta en sangria på stranden. För ciderälskaren; La tita rivera, specialiserar sig på just cider i en mängd olika spännande smaker. (Mycket mysig innergård)! Klubb Ocho y Medio. Blandad musik, härlig stämning! Öppet till sena morgontimmar som de flesta ställen i Madrid och Spanien. Club Mitty; för dig som älskar reggaeton. Salsa/ bachataklubb en bit utanför Madrid centrum, i Torrejon, 7 Rosas. Även studentområdet Moncloa är bra för fest!

Madrid är en av de folkrikaste städerna i EU, med sina 3,2 miljoner invånare i staden och 6 miljoner om man räknar med dess förorter. Vad som förvånade mig var att trots alla människor och de många distrikten, kändes staden energimässigt väldigt lugn och harmonisk. Utbudet på kultur, mat, nöjen, shopping med mera känns oändligt, precis som man ju vill ha det i stora städer, men det unika i Madrid är att det ändå känns som i en mindre spansk ort;, harmoniskt, mañana-mañana och mysigt.

Det finns ett välfungerande tunnelbanesystem i Madrid som tar dig til alla de olika delarna på ett smidigt sätt. Det är gynnsamt att köpa ett tunnelbanekort för att ta sig runt men underskatta inte att promenera. Speciellt under julen var det fantastiskt att gå många timmar och se de vackra ljusen, de breda vackra gatorna. Sevärdheter som rekommenderas är det Kungliga palatset, katedralen La Almodena, Plaza de España, Plaza Mayor mf.  Gå nerför huvudgatan i centrum Gran Vía, som kantas av caféer, restauranger och framförallt butiker. För shoppingälskaren är Madrid ett toppval.  Efter många stadstimmar, var det läge för att varva ner lite och då är parken El Retiro ett utmärkt val. Här tog vi en picnic och såg ett vackert glashus som kallas Kristallhuset.

Nätterna här är lika livliga som dagarna och normen här är att festa till klockan hav sju på morgnarna, så passa på att dansa loss när du är här! Det gjorde verkligen vi. Avslutningsvis vill jag säga att det är en stad som jag definitivt kommer att besöka igen, för den väcker vem som helst till liv!

 

 

 

Christmas feeling in Copenhagen

En av många fördelar med att bo i Malmö är helt klart att man är granne med Köpenhamn! Igår blev det spontan julmiddag hos goda vänner över sundet. En knapp halvtimme från det att vi sätter oss på tåget och susar över bron, är vi där. Tågen går var tjugonde minut, varje timme nattetid och tvärsöver gatan från centralstationen ligger Tivoli. Världens nästäldsta nöjespark med en fantastisk julmarknad. Visst, fake-snö, turisttätt och oändlig bling bling, men så vänligt och vackert och omöjligt att inte komma i julstämning.

Men inte bara Tivoli förmedlar julstämning i ”byen”. Hela centrum är julpyntat. På gågatan, Strøget, kan man besöka Royal Copenhagen med sin årliga tradition att låta kändisar duka sitt eget julbord. Varuhusen Illums och Magasins fina julskyltningar, H.C. Andersens Julmarknad på Axeltorv mittemot Tivoli, men också julmarknader i fristaden Christiania och i turisttäta Nyhavn. Läs mer på www.kopenhamn-guide.se/julmarknader.

Vi promenerar runt ett tag, Köpenhamn är en både cykel- och promenadvänlig storstad, blir lite sugna på en öl och hamnar på Bird, en kedja pubar – som känns som allt annat än en kedja – specialiserade på craft beer och gin. Bird är en del av Tivolis  fina Food Hall, men kan nås även från gatan. Vi fastnar ett tag över varsin IPA, medan trevlige och professionelle walesaren Rhys bakom bardisken, berättar om de många ölsorterna, bryggda av Anders Kissmeyer f d Carlsberg och Worlds Best Brewer-award winner, om hur jag väljer så lågt s k IBU som möjligt om jag vill ha min öl mindre bitter och om hur svårt det är att lära sig danska eller svenska i Skandinavien eftersom alla vill prata engelska.

Ut i natten,bl a längs myllrande, alternativa Larsbjørnsstræde med sina mysiga, välfyllda barer och restauranger, och vi är framme hos våra svenska vänner, väl rotade i den vackra danska huvudstaden. Skaldjursgryta med ris. Gott vin och långa diskussioner i en vacker våning. Tack för fin julkväll!

WEEKEND IN LONDON

Långhelg i London. Teater, IPA & Kahlo

Louise:

Går det att tröttna på London? Och finns det något bättre än att fly gråblåsiga Sverige en helg i november för ett par kultur- och festglada dagar i denna fantastiska stad?

TIPS

BOENDE: Kan varmt rekommendera att bo i kvarteren kring Earls Court i Kensington. Gott om småhotell i lagom prisklass i mysiga kvarter. Vi bodde smått/fräscht/nära till allt på Ibis Styles Kensington. Tvärsöver gatan från Earls Court T-banestation, och alla möjliga typer av restauranger och pubar i typiska Londonkvarter.

KONST&TEATER: Teater; Hoppa av T-banan i stämningsfulla men turisttäta Covent Garden – just nu i magisk julkostym – och promenera till West End, ett vimmel av teatrar med musikaler och pjäser i världsklass. Vi beställde biljetter till populära och väldigt roliga komedin ”The play that goes wrong” redan hemifrån och köade till biljettluckan för rabatterade biljetter på Leicester Square för ännu en teaterupplevelse. Konst:Bara en långpromenad från Earls Court på Cromwell Rd, ligger  fantastiska Albert and Victoria Museum och andra bra museum.

MAT&DRYCK Oj, oj. Så mycket att välja ibland och faktiskt inte så dyrt som vi mindes det. Gastropubarna har ofta god mat. Indisk mat ett måste i London. Lilla ”Tandoori Restaurant” på samma gata som vårt hotell, Hogarth Rd; enkelt, vänligt och gott. Pizzorna på ”Franco Manca” runt hörnan på Earls Ct Rd, också riktigt bra. Nära vår teater slank vi in på Café Murano Pastificio, vägg i väg med eleganta restaurang Murano. Jättegoda färska, pumpafyllda pastaknyten till helt ok pris (med tanke på adressen). Bästa matupplevelsen var ändå ”Turtlebay” i coola Brixton; västindisk  spännande mat och härlig stämning.

PUBAR Vad gäller pubar, vinner vår kvarterspub på Earls Court Rd, Courtfield för sin gästvänlighet, sin goda IPA-Punk, trevliga albanska ägaren och det internationella klientelet – alla åldrar och typer, inklusive Zlatan-look alike! Men mest minnesvärt; Ashbees, parallellgatan till vårt hotell. Polska Katarina, en dam i sina bästa år (80+), släcker ner efter 23 och blir svartklubb, serverar rödvin i murrig men karaktärsfull källarbar.

FYSISK AKTIVITET med tunnelbanan kommer man smidigt direkt på plats till de flesta ställen, men den gör också promenerandet enklare. Gå in, ta t-banan hem eller gå emellan stationerna och se andra delar av jättestaden.

SHOPPING Fina och originella butiker på Monmouth street i Camden/Covent Garden, en liten pärla. Vill man vara än mer ”turistig” är såklart Portobello Market, T-bana Liverpool street, alltid uppiggande. Missa inte vintagebutiken Goldsmith på Portobello Rd.

Harrods 5000 anställda är fördelade på 330 avdelningar och sju våningar. Varuhuset en upplevelse i sig, med eller utan shoppingambitioner. Varför inte lyxa till det med lite afternoon tea, på deras klassiska ”The Tea Room” med te, scones och sylt för 15 pund. T-bana hit; Knightsbridge.

RESAN:

Hur mycket man än uppskattar Malmös kultur- och krogvärld, lockar såklart riktigt stora städer med sitt oslagbara utbud. Kompis Inger och jag delar kultur-, mat- och vinintresset. Och så gillar vi korta, intensiva resor. Vi stack till London häromhelgen. Det blev mer musikal än teater, fler glas IPA än vin. Men massor av god mat!

På fyra dagar, torsd-sönd, upplever vi massor utan att stressa det minsta. Redan första kvällen efter god mat på gastropub, slinker vi in på puben Courtfield och har så trevligt att vi hamnar här varenda kväll därefter.

Morgonen därpå, tidigt med semestermått mätt, lyser solen uppiggande genom vita hotellgardiner – trots utlovat regn.  På med gympadojjor och härlig långpromenad till A&V museum. Frida Kahlo slutsåld, men extrabiljetter möjliga. En dryg halvtimme i snygg engelsk kö, och biljetter till samma eftermiddag i våra händer. Innan vi går, en titt på en av de fria utställningarna. Visar sig vara en underbar utställning där fem konstnärer från Mellanöstern visar, och i videos berättar, om sina verk. Hemåt, en god vedugnsbakad pizza på italienaren runt hörnet, kort siesta och sedan tillbaka till museet. Frida Kahlo fantastisk.

På kvällen var det dags för komedi. I ”The Play that goes wrong” börjar skämten redan innan pjäsen startat, i form av en scenarbetare som letar efter sin bulldog i  publiken. Ungefär där börjar man skratta. Och sedan håller det i sig i ca två timmar. 

Under lördagen blir det mer promenader, en titt inne på anrika Harrods, kö igen för att hitta rabatterade West End-biljetter; än är vårt teatersug inte stillat! Efter skrattkalaset kvällen kvällen innan är vi lite sugna på något tyngre. Men mycket är slutsålt. Det slutar istället med en maffig musikalklassiker; 42:nd Street. Fantastisk stepp och sång (men oj vilken ouppdaterad scenografi!). Härligt peppiga efteråt. Vi promenerar genom Cina Town, går lite vilse men hamnar på oväntat roliga gator. Hem och byta skor!

Till Brixton och journalistkollega Ellie som jag träffade i Israel (förra inlägget). Den västindiska restaurang hon valt ut, Turtlebay, är verkligen en hit. Hopplöst vimsig men vänlig personal, bra stämning och så spännande, smakrik mat. Inger äter Trinidadkyckling med kokosmjölk och karibiska kryddor, Ellie Jerked chicken och jag sötpotatis, ångat ris och aubergineröra. Banoffeepajen till efterrätt ska jag sent glömma!

En kort pubrunda efteråt i trendiga, hipstertäta Brixton och vi inser att åldersuppdelningen här ser ut mer som i Sverige. Tillbaka till Kensington och pubar med folk i alla åldrar. Men innan vi lämnar Brixton, får jag en titt längs den Atlantic road, den gata jag bodde på ett tag 89-89. Brixton betydligt ruffigare då, men på ett sätt charmigare. Nostalgi!

När vår favoritpub stänger är vi inte tillräckligt sömniga för att gå tillbaka till hotellet. Jag frågar Ellie vart man går när pubarna stänger, en hemlös kille som vi nyss gett ett pund lyssnar och ler stort och förklarar att han vill visa oss ett ”secret place” intill. Vi följer med och några hus bort, nerför en trappa ligger en liten bar, Ashbees, som vi sett varit välbefolkad tidigare. Vi smyger nerför en mörk trappa och hamnar på ett mysigt men lite märkligt, vardagsrumsliknande ställe. Ägaren Katarina masar sig fram till vårt bord, placerar ett krokigt finger framför munnen och väser fram att vi måste vara tysta, annars blir hon av med sina tillstånd. Hon är 84 år, polska och, ska det visa sig, full av galna historier. Det är lite som att kliva in i en film.  

ISRAEL; DESERT YOGA AND KIBBUTZ VISITS

Mellanösterns största yogafestival & kibbutzer – i Negevöknen

  Foto: Rafael Pincas

Mil efter mil genom Israels ökenmarker. Fascinerande, lite agorafobiskt men så vackert. Befolkat i minst 4000 år. Idag bor ca 8% av Israels befolkning här, många på kibbutzer eller i några av de småstäder som vuxit upp. Ca 150 000 av ökeninvånarna, utspridda över hela öknen, är seminomader och  beduiner. Vi ser deras fallfärdiga plåtskjul genom bussfönstret och läser om deras tuffa villkor, ekonomiskt och politiskt. Både seriösa, generösa program och tvångsförflyttningar i försök att urbanisera  beduinerna, har varit problematiska. De vill bevara sin livsstil. Andra projekt i öknen har varit mer lyckade. Man har bl a planterat ut imponerande 240 miljoner träd sedan år 1900. Trots vattenbrist; mindre än 50 mml regn per år, har öknen Israels skönaste klimat med torr, lagom varm luft och svala nätter. Och här finns gott om eldsjälar som vill göra livet i öknen möjligt för fler.

Jordanien och dess vackra, rödbruna bergskedja följer oss och känns helt nära. Ibland ser vi unga tjejer och killar i militärkläder långt borta i hettan, kånkandes på k-pistar nästan större än de själva. 85% av Negevöknen är militärt övningsområde. Mest ser vi sand, klippor och berg i vackra nyanser. Kameler i långa rader. Och strutsar. Vi får veta att här finns både vargar och skorpioner men stöter lyckligtvis inte på några. Inte ens när vi smiter ifrån Yogafestivalens kvällskonsert och klättrar upp på en klippa för att njuta av öknens fantastiska stjärnhimmel.

Först testar vi ökenyoga inomhus i en studio med trollbindande utsikt över Negevs månlandskap. Vår yogainstruktör är en ung finsk-israeliska, född och uppvuxen i norra Israel. Här, på besök på Mellanösterns största yogafestival Arava, träffade hon mannen i sitt liv, gifte sig och flyttade ut i öknen. Vi kör ett lugnt, fint vinyasha-pass, hela tiden med vyn bakom den stora fönsterrutan i blickfokus.

Vårt nästa yogapass hålls i solnedgången framför de imponerande Salomons pelare. 1000 personer under stjärnhimeln. Tyska yogaläraren Patricia, som driver Spirit Yogas tre populära yogastudios i Berlin, är gästlärare och håller i passet. Hennes lugna men starka röst ekar över folkmassan, ut i öknen. Efteråt när jag intervjuar henne, berättar hon att hon varit nervös. Att hon aldrig gjort något liknande: ”Vi behöver skakas om ibland. Jag behövde definitivt lämna min trygga bubbla och mina tjusiga studios i Berlin. För mig kändes detta mycket spännande. Här ute i öknen kan vi inte gömma oss, här är vi ensamma i all vår sårbarhet. Det är viktigt att ibland lämna sin ”comfort zone”.

Jag pratar också men en av festivalens grundare och projektledare, Roni Friedman. Hon berättar med stolthet hur festivalen vuxit under de nio år den funnits. Att man idag har 40 israeliska och 5 utländska yogalärare fördelade över 45 work shops och yogapass. Festivalen hålls första helgen i november, torsd-sönd och kostar mellan 4-500 euro med boende, från tält till lyx, inkluderat. Hon berättar också om komplexiteten i sitt land,  hur hon och hennes kollegor kämpar för att inkludera fler folkgrupper och hur man nu börjat med yogaklasser i t ex Ramallah på Västbanken. Roni har ett otroligt smittande leende och brinner för sitt projekt. Hon ber mig hälsa alla välkomna till nästa års festival!

Under yogafestivalen och på Kibbutzerna träffar vi många inspirerande, hängivna människor. Kibbutzföreträdarna är riktiga eldsjälar som berättar om hållbarhetsarbete, ökenodlingar, inkludering och kollektivt tänkande.

De kibbutzer vi bor på erbjuder fräsch, spartansk övernattning till billig peng; kan rekommenderas! Kibbutz Ketura har 170 medlemmar, endast två har fått lämna kibbutzen sedan dess start för 40 år sedan. Allas inkomster går till kibbutzen, alla familjer tilldelas ett hus på 80 kvadrat. En liten summa att göra vad man vill för till varje familj. Utbildning från dagis till gymnasiet för barnen, i samarbete med andra kibbutzer i området. Socialism i liten skala som verkar funka. Ungar som springer barfota i solen och på basketplanen. Gemensam tvättstuga, matbutik, festlokal och ölbryggeri. Vi får en liten ölprovning, ledd av amerikansk-israeliske Neil, som brygger sex olika typer, den mest spännande en med rökt dadelsmak.  Valfri religion eller ingen alls. Lite mindre socialistiskt; stor dadelpalmsodling och solenergipark mitt i öknen, som ger en miljon dollar per år. Kibbutzen driver också universitetsutbildning i ekologi/agrikultur för både israeler, palestinier och utländska studenter.

Nästa kväll åker vi till den lite mindre kibbutzen Lotan. Här ligger fokus på ekologi, solenergiproduktion och, såklart, dadlar. Det man tjänar, behåller man själv, annars allt annat gemensamt. Denna kibbutz är lite mysigare och mer hemtrevlig. Italiensk-israeliska Laura, lagar fantastisk mat i den gemensamma matsalen/kaféet. Det israeliska köket är överhuvudtaget spännande, såklart med inspiration från alla de länder deras invånare har sitt ursprung i. Det känns som om man plockat det bästa från många världar.

Vi besöker också jordens lägsta plats nära Döda havet, vi åker därifrån med linbana upp till historiskt intressanta Massada, på havsnivå, där alla invånare gjorde uppror mot romarna i form av kollektivt självmord. Vi vandrar, tittar på fantastiska klippformationer och rider kamel i vackra nationalparken Timna park. Och på alla platser äter vi gott. Fantastiska dadlar och pompelmos (sötare variant av grapefrukt) odlade i öknen. Bästa restaurangen heter Ursula, utifrån sett en anonym och riktigt ful vägkrog mitt i öknen. Väl inne, hemtrevligt, lite hippieinspirerat med riktigt god mat och generösa portioner.

En mycket annorlunda och lärorik resa är slut.Tack från Israel! //Louise

 

 

 

 

 

 

ISRAEL – TEL AVIV NEGEV EILAT

The Med, the Red and the Dead

Louise:

Hej! Igår kväll kom jag hem från en pressresa i Israel där jag tillsammans med drygt 20 andra journalister från olika delar av Europa utforskat framför allt södra Israel och Negev-öknen. En på många sätt annorlunda resa i ett intressant och komplext land. Här kommer det första av ett par inlägg om Israel.

Israel. Ett litet, tättbefolkat land med kuster mot tre hav; Medelhavet, Röda havet och Döda havet. Norröver, festglada, öppensinnade Tel Aviv och magiska, mer konservativa Jerusalem. Den stora Negev-öknen söderut. Längst ner, turisttäta Eilat.

Israel. Fantastisk natur, god, nyttig mat med influenser från hela världen. På ytan kanske inte överdrivet vänligt eller vidare serviceinriktat, men ett spännande och särpräglat land med många intressanta möten, om man ger det lite tid.  Och trots landets i allra högsta grad komplexa politiska läge, religösa och politiska motsättningar, både inom den dominerande judiska gruppen och mellan etniska grupper, finns här massor av vilja och visioner, om än i lite olika riktning. Bitvis är spänningarna påtagliga. Men också hoppfulla diskussioner om integration och fred återkommer under resans gång.

Säkerhetsläget skiftar. Oftast avråds turister från att besöka Israels närområde mot Gaza, medan resten av landet anses vara säkert.

MINA TIPS

RESRUTT: Flyg till fina Tel Aviv, väl värt att stanna hela semestern (både kultur, stads- och strandliv) eller stanna ett par dagar för att sedan ta buss eller hyrbil ner till Eilat. Utgå från denna, inte vackraste av platser, för att göra utflykter till undervattens-museum, ökenupplevelser, Döda havet-flyt, ökenyoga och intressanta kibbutzbesök, med möjlighet till övernattning. Alternativt flyg direkt till Eilat och utgå därifrån. Själva Eilat består mest av fult nybyggt, neonskyltar och jättehotell, men har fint undervattensobservatorium, dykning i världsklass och bra bad. Och så ligger det nära öknen!

Härligt väder mest hela vintern på de flesta platser i Israel.

TEL AVIV: Kallad ”Staden som aldrig sover”. (Utom möjligen några timmar under sabbaten… ; ) Strax under 450 000 invånare, över 3, 5 milj turister per år. Har världens största start up-center efter Silicon Valley. Invånare: 96% judar, varav många sekulära, resten muslimska och kristna arabisktalande.

Eurovisionvärd 2019, världsberömd prideparad. Mångfasetterat, modernt och öppet men också traditionellt och konservativt. Kontrasterna blev extra påtagliga när jag gick från myllrande, multikulturellt bar- och restauranghäng nattetid i Jaffa till sabbat-hissen på hotellet (inte ok med hissknappsaktivitet fred kväll-lördag vilket innebär att hissen under sabbaten stannar automatiskt på varje våning; vårt hotell hade 22. Jag bytte hiss ; ) Besök gamla stan och hamnen i Jaffa. Vackert! Historiens vingslag… Charmigt. Restauranger, barer (Yohanan Street!) trånga gränder, gatumusikanter, gallerier. Kvarteren i Florentin också bra, med bl a spännande graffiti. Vi åt en jättegod shawarma och inhemsk öl på restaurang Casbah, bilden nedan. Härlig stämning, härlig stad.

GENOM NEGEVÖKNEN: Negev, ”torr plats” på hebreiska, upptar hela 60% av Israels yta och sträcker sig från Döda havets sydöstra del, gränsar till Jordanien i öst och Egypten i öst. Bussresan från Tel Aviv längs Döda havet, ökenlandskap och Jordaniens gulbeiga och rödbruna berg nära inpå, var magisk.

Vi stannade en natt i En Boqeq, en märklig resort med curryfärgad sand och ett par enorma höga hotell mitt i öknen, och fick oss ett dopp i Döda havet. Ett hav som olyckligtvis krymper. Vattenbristen är stor i området och avsaltningen är nödvändig för befolkningen i Israel, men framför allt i fattigare Jordanien. Trots dessa oroväckande fakta var detta kanske mitt mest oförglömliga havsdopp hittills . Känslan är att man flyter ovanpå vattenytan. Vattnet är som olja, mjukt som balsam. Botten täckt av kritvita, stora saltkristaller. Att simma funkar inte; lägger man sig på mage, flyter man liksom upp och kan inte använda armar eller ben. Efteråt är man alldeles vit, huden som sammet : ) På bilderna nedan, resorten och mina guppande italienska kollegor med Jordaniens siluett i bakgrunden.

Mer om Negev i nästa inlägg;  bl a Mellanösterns största yogafestival vid Salomons pelare mitt i öknen, kibbutzer och konstnärsbyar fulla av eldsjälar. Den traditionella kamelridningen; min hette Laila. Världens största slukhål, jordens lägsta plats och lite delfiner och hajar i Eilat.

Nedan; jag och goa brittiska journalisten Allie.

Hej så länge! Shalom!

PS: När jag är på pressresa är de texter och åsikter jag förmedlar alltid helt mina egna. Bilderna mina eller journalistkollegornas.

BANGKOK

För ett tag sedan var jag i Bangkok för att skriva om mat, framför allt om grön mat. Och sällan har jag ätit bättre! Vid något tillfälle blev jag alldeles tårögd av smaksensationen!

Har man, som i mitt fall, inte varit i Bangkok på ett bra tag, är utvecklingen ganska slående. Även om klasskillnader och prostitution fortfarande sticker i ögonen, vetskapen om militärstyre skaver, är det generellt sett en mer välmående, renare och mer påhittig stad man möter. En överraskning i varje gathörn. Nya företagskedjor, barer och restauranger. Lite mer västerländskt än förr, men tack och lov, ändå så mycket det leende och mångfasetterade Bangkok man en gång föll för.

Förändringarna märks mer än till det yttre. Bangkok har exempelvis svarat på många turisters krav på mera hälsosamma aktiviteter, och den lite yngre medelklass- och överklassthailändaren vurmar också själv i allt högre grad för en mer hälsoinriktad livsstil. Först ut var gymmen. Fitnesstrenden blomstrade sida vid sida med yogan. Numera är det de grönare matpreferenserna som lite smygande börjar märkas i mångmiljonstaden. Inte längre bara frukt&grönt-heaven längs gatornas småstånd och på marknader, utan trendiga och mindre trendiga restauranger med enbart vegan-alternativ eller vegan-vegetariska menyer. Och inte bara med thai-inriktning! I Bangkok lever nästan lika många andra- och tredjegenerationen kineser som thailändare. Men även Bangkokbor med indiska rötter är många. Inte konstigt att matutbudet är så brett och spännande, vego eller inte.

Tre helt fantastiska matställen; inte bara vego: Coola Eighty Twenty (ovan) där ägaren efter tio år som krögare i Toronto tagit asian fusion-maten till sin hemstad. Innovativt, gott och lite crazy. Och väldigt snyggt. En av Bangkoks bästa och mer omskrivna restauranger ligger i eleganta köpcentret Gaysorn och heter Paste Dyrt, lite stelt men vackert. Det var här smaksensationerna gav lyckotårar!

I Thailand är det ålder mer än kön som styr uppförandekod. Som yngsta syskonet i en familj t ex – oavsett kön –  har man väldigt lite att säga till om och förväntas att passa upp och serva resten av familjen. Sakta men säkert växer jämställdheten både vad gäller ålder och kön i storstaden. Nook Kaewthavorn och Pao Pienpanich är delägare i trendiga och välbesökta veganstället Broccoli Revolution i centrala Bangkok. De ser i det närmaste förvånade ut när jag lite glatt överraskad påpekar att två unga tjejer är delägare, med en kvinnlig vd.

– Ja, vår chef är kvinna och duktig vegankock. Vi är tre delägare och två av oss är tjejer. Det är såklart bra, för då får vi bestämma och då tas det bra beslut, skrattar de medan de visar runt i sin snygga, europeiskt inredda restaurang. Jag sätter mig i solen vid fönstret, testar deras bästsäljande kolgrillade broccoli- och quinoaburgare och får en glad känsla. Saftig, generös med lite extra sting. Vid sidan av provar jag en spännande burmesisk tebladssallad och sedan en ljuvligt frisk avokado- och lemongrassallad. Följande dagar ska jag få smaka på de mest fantasifulla, smakrika vego-rätter, både på lite dyrare restauranger och på den matlagningskurs jag, lite motvilligt går (Jag är ju så bra på att äta, men ärligt talat inget vidare på att laga mat!)

Broccoli Revolution ligger, som så mycket annat spännande, längs stadens pulserande huvudgata Sukhumvit, restaurangen är helvegansk och har varit öppen i snart 2 år. Här serveras thailändskt, smakrikt, rätter från grannländerna Myanmar, Kambodja och Vietnam. Men också rätter med inspiration från Europa, Mellanöstern och Sydamerika. De flesta gäster kommer från USA och Europa, men under det senaste året har antalet thailändska och andra asiatiska besökare ökat.

– När vi startade hade de thailändska gästerna inte en aning om vad vegansk mat var. Vi har fått utbilda dem lite successivt. Och nu när vi har lite av en hälsotrend i Bangkok, kommer fler varje månad. Men fortfarande är nog 90% av våra klienter turister. Thailändarna kommer hit efter träningen och tycker här är lite coolt, förklarar Nook. Och så skrattas det igen.

Nästa morgon, en utomjordiskt skön spa-upplevelse på vackra ekologiska Divana Spa. Efter väldoftande örtte och den nästan obligatoriska färska frukten, här uppskuren i konstnärliga blomsterkonstellationer, får jag en 2-timmars (!) ekologisk massagebehandling med inslag av sjögräs och mango, champagne och heta jade-stenar. Efteråt en kurs i hur man gör naturliga, livgivande krämer.

Vad vore Thailand och Bangkok utan sina fantastiska matmarknader? Och vad vore en resa i Bangkok utan att se hela bilden av en ­– trots positiv ekonomisk utveckling – socioekonomiskt kontrastrik stad. I hjärtat av Bangkok, ligger Klong Toey, vars norra delar utgör stadens största hamnkvarter och som sedan 50-talet vuxit fram som en av Thailands största slumkvarter. Här trängs drygt 100 000 personer på förhållandevis liten yta och hit har fattiga thailändare från landsbygden och flyktingar från framför allt Burma, kommit för att hitta arbete eller helt enkelt söka skydd tillsammans med andra i samma situation.Misären är tydlig. Bland det första jag ser när jag kliver in i de mest utsatta delarna, är en familj som äter lunch i sitt hem; under en bro på flaket till ett lastbilsvrak. Det obligatoriska kungaporträttet på en skrynklig almanacka, är uppsatt mot kortsidan. Också i dessa kvalmiga, kaosartade kvarter, råder en viss ordning, en känsla av försiktig stolthet för det lilla. Familjen ler och vinkar.

I dessa slumkvarter ligger en svensk restaurang. Jo, du läste rätt! Mia Palmkvist är född här, bortadopterades som bebis.  Idag pendlar hon mellan sina  två hemstäder, Helsingborg och Bangkok, där hon och 24-åriga systerdottern Ging driver ”Mammas Kök”. Blyga Ging har lärt sig engelska, tagit ett stort kliv från problemen i slummen genom att hjälpa Mia att laga köttbullar, raggmunkar och pytt i panna till bl a svenska ambassaden och svenskar bosatta i Thailand.

Marknaden i Klong Tony,  är oerhört viktig för sluminvånarna, den är enorm, öppen hela veckan från morgon till kväll. Visserligen med fokus på fisk, men bland fiskar, grodor och insekter är det såklart ändå färg och form från frukt och grönt som dominerar. Och som på de flesta asiatiska matmarknader blir man alldeles tagen av all frukt- och grönsaksprakt. Är man fascinerad av marknader finns det många fler man inte får missa. Floating Markets är kanske de mest är visuellt starka upplevelserna.

För mig är det är ändå The Railway Market som blir den mest minnesvärda vad gäller marknader; en stor marknad i regionen Samuth Sakhon, ca 50 km med buss eller bil från Bangkok. Alldeles intill järnvägsspåret kräver man ingen hyra och här sitter de fattigaste försäljarna, till synes i lugn och ro. Skratten fortplantas i den fuktiga hettan över det smala spåret. Och så kommer det, tåget. På exakt utsatt tid. Aktiviteten är omedelbar. Alla på första tågspårsparkett, fäller ursnabbt ner eventuella parasoller eller tälttak och flyttar varorna en bit inåt. Tåget rullar långsamt men kraftfullt förbi. Tätt, tätt intill varor och människor.

Jag och nyfunna vänner avslutar vår resa med lite lyx efter marknadsbesök. Smiter in på skön yoga innan vi snofsar till oss lite lagom – inga flip flop, ryggsäckar eller kortbyxor tillåtna – och kliver in på eleganta Banyan Tree Hotel och tar de 62 våningarna upp till Vertigo Grill & Moon Bar. Tidigare har jag aldrig haft bekymmer med höjder, men här uppe kommer jag på mig själv med att ta tag i ett av de förhållandevis låga räckena. Bar- och restaurantytan är bred, men borden står nära takkanten och nedanför, runtomkring, lyser hela staden. En knallröd, dyr paraplydrink och hela Bangkok i neon för våra fötter. Magiskt.

Fakta Thailand: Invånare: 68,8 milj, Invånare Bangkok: 8,28 milj. Religion: 95% buddister, 4% muslimer, 1% övrigt. Ekonomi: Efter Indonesien är Thailand Sydostasiens starkaste ekonomi med en växande medelklass och konsumentmarknad. Landets BNP ligger högre än grannarna Vietnam, Kambodja, Myanmar och Laos sammanlagda.Statsskick: Sedan 2014 militärdiktatur. Pågående maktkamp mellan medelklass/rojalister, fattiga/demokratiförespråkare. Till vissa delar en ”mjuk” diktatur men t ex upp till 15 års fängelse om man kritiserar kungen Hyra bil med chaufför: mellan 400–700 kr/dag (tur till exempelvis gröna Samut Sakhon och The Railway Market) Hyra en guide för en dag: ca 750 kr.TIPS Vegrestauranger:Broccoli Revolution (www.broccolirevolution.com)Govinda (www.govindarestaurantbkk.com)Saras (www.sarasvegfood.com)Ickeveg med vegmöjligheter:Paste (www.pastebangkok.com ) 80/20 (FB 80/20bkk) A-Ma Veganskt. Nr 12 Pan Rd Silom. Nära hinduistiska templet.House of Joy. (houseofjoy.club) Vegetarisk vegan-friendly kombinerad restaurang, yoga- och massagestudio. Härlig stämning och god mat! Ekologiskt spa: Divana Spa. Fantastiskt! Boka via nätet. Även transport går att boka.(www.divanaspa.com )Marknader: (www.bangkokattractions.com, www.resbort.com/marknader) Bar/utsikt: Vertigo. Moon Bar

INDIAN SUMMER IN SWEDEN

Malmös sista varma dagar

Vilken sommar. Och vilken höst! Eller var vi nu är. Vi närmar oss enligt almanackan mitten av oktober, något vi vanligtvis förknippar med kraftig vind, regn från sidan och långkalsingar. I fredags var det istället 20 grader. Och solstrålarna värmde utifrån och in. Men så var det nog också Malmös sista mildväder.      

Det var som om malmöborna kände på sig att det här var sista chansen. Stan full av promenerandes, cyklandes soldyrkare. Själva tog vi en runda längs havet på Ribban, vidare till Slottsparken – vår favorit bland Malmös fina parker – och till sist in i Slottsträdgården; en öppen, ekologisk trädgård på 12 000 m2, fördelade på flera mindre trädgårdar i olika stil. Charmiga Slotträdgårdens Kafé intill, blev ett utmärkt avslut. Stor uteservering i anslutning till trädgårdarna och kanalen som slingrar sig genom parkerna. Inrett växthus, ekologiskt och närodlat. Ett glas vitt i solen och en slottsfika, dvs hembakade scones och hemkokt marmelad, kändes precis rätt efter en långpromenad som blev ganska mycket längre än vi tänkt : )

HELSINKI!

TIPS: 

Äta: Brooklyn Café, restaurang/ bar Yes Yes Yes, Grön, Demo, Ola.

Göra och se: Centrala utomhus-badhuset med bastu; Allas Sea Pool, Designmuseet och Helsingfors Domkyrka.

Spännande design, naturupplevelser, sauna och isbad: Helsingfors har mycket att erbjuda!

I vintras åkte jag (Eira) och min vän Eva till Helsingfors för att besöka vår finska kompis Anna. Det var min första gång i Finland och jag var först lite tveksam till att åka ännu mer norrut för mer kyla och snö, men det visade sig vara precis rätt val! För är det någon befolkning som vet hur man överlever och njuter av vintern, så är det finnarna. Bastun, Saunan, är en mycket viktig del av den finska kulturen och det uppskattas att det finns hela två miljoner bastu i Finland, med sina 5,3 miljoner invånare.

hemma hos Annas föräldrar: en mysig bastu i deras hus ute på landet!

Allas Sea Pool, är ett måste att testa på. Detta badhus är beläget mitt i centrum, så här är det badkläder som gäller. Här kan du bada i den uppvärmda utomhuspoolen, ta några avslappnande simlängder och blicka ut över stadskärnan och hamnen, eller för dig som vill göra det på äkta finskt vis, välj isvaken. Allt kombineras såklart med sauna mellan badvarven.

Förutom vinterbad, finns det mycket att se i den finska huvudstaden. Helsingfors beskrivs internationellt som ett föredöme vad gäller design. Exempel på kända finska märken är till exempel Ittalla och Marimekko, men dessa är bara två av många inflytelserika märken som trängs i butiksfönsterna på Helsingfors gator. Att rekommendera är även Designmuseet i designdistriktet Punavuori.

När vi strosade omkring i den vitklädda huvudstaden, var arkitekturen något jag la märke till och hur annorlunda den är från andra Skandinaviska städer jag besökt. Vi promenerade bland klassiska finska, färgglada trähus som påminner om de jag såg i underbara Mumindalen på TV som liten. Utöver dessa är staden också influerad av Jugendstilen, funktionalism, bysantisk och modern, samt post- modern stil. Alltså ingen stad som blir enformig för ögat! En viktig sevärdhet som ej får missas är Helsingfors Domkyrka. Den är helt fantastisk!

Så vad ska man äta i Helsingfors då? Vill man ta en frukost, brunch eller fika, är Brooklyn Café att rekommendera. De specialiserar sig på bagels av alla de slag. Supermysigt ställe och god mat!  Är man däremot ute efter mer typsik finsk mat. men med en modern twist är restauranger såsom Grön, Demo och Ola tre toppval. Sist men inte minst är bar och restaurang Yes Yes Yes ett populärt ställe med utsökt vegetarisk mat i tapasform och härliga drinkar!

Brooklyn Café

Avslutningsvis vill jag bara säga att oavsett vilken tid på året du besöker Helsingfors är det en härlig upplevelse som du inte kommer att ångra!